148 Ångermanlands södra domsagas HRdömde Rudolf Karlsson Holme för försök att förleda till brott enligt 10 kap. 14 § 2 mom. SL till fängelse en månad. Svea HovR fastställde HR:ns utslag i skuldfrågan, men bestämde straffet till fängelse sex månader. HD (justitieråden Bergman, G. Carlson och Leijonhufvud) fastställde HovRms utslag i skuldfrågan men ändrade straffet till fängelse fyra månader. Justitieråden Silverstolpe och Svedelius önskade fastställa HovRms utslag. Justitierådet Sundberg ville, med hänsyn till det upphöjda syftemål som ytterst föranlett det åtalade uppträdandet, med upphävande av HovRms utslag fastställa HRms utslag. I anförandet framhölls det önskvärda i att arbetarna vid ett eventuellt svenskt deltagande i världskriget inte reflektionslöst medverkade i krigföringen. Eftersom samtliga instanser ansåg Rudolf Karlsson Holme skyldig till att ha sökt förleda till brott synes domstolarna ha tagit fasta på att vissa uttryck i talet otvetydigt var försvarsnihilistiska. Den slutliga straffmätningen om fängelse fyra månader synes tämligen normal. Justitierådet Emil Sundberg, som i sin dissens betonade att det åtalade uppträdandet föranletts av ett upphöjt syfte, hade även i NJA 1908 B 670, NJA 1915 B 624 och 1915 B 869 tillerkänt försvarsnihilistiska yttranden en jämförelsevis låg grad av samhällsfarlighet. NJA 1918B 150. John Andersson ochJohan Andersson åtalades för att de i början av december 1914 på ett offentligt möte över ämnet »Res generalstrejk mot krig» i Arbetareföreningens lokal i Göteborg uppmanat till brott. Deras anföranden synes ha nedtecknats stenografiskt endast delvis. John Andersson skall enligt vad som framkom vid förhandlingen i RRmha uttalat bl.a. att »det bästa sättet att hindra ett krig är då att avstänga järnvägar och telegraf och all tillförsel till armén, då kunna de icke företaga någonting». Johan Andersson hade läst upp en resolution, i vilken bl.a. sades. »Göteborgs arbetare, samlade till möte uttalade som sin bestämdaste mening, att Sverige; icke under några förhållanden uppoffrar sig genomatt försvara sin neutralitet med vapenmakt. För att hindra detta väckes en allmän opinion däremot och bör i yttersta nödfall fullständigavstängning av för krigs förande nödvändig produktion, distribution, kommunikation, telegraf m mverkställas och denna arbetsavstängning måste vara Sveriges organiserade arbetares uppgift att åstadkomma.» Resolutionen avslutades med »... hellre generalstrejk än deltagande i kriget på vad sätt det vara må». RR:n i Göteborg dömde John Andersson och Johan Andersson enligt 10 kap. 14 § 3 mom. SL för att de var för sig muntligen inför folksamling sökt förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet till böter 300 kr vardera. Varken Göta HovReller HDfann skäl att göra ändring i utslaget. Anförandena tycks ha haft bland revolutionära socialister sedvanligt försvarsnihilistiskt innehåll. Krig, i vilka olika länders arbetare dödar varandra istället för att spara sina krafter till den kommande revolutionen, fördömdes och talarna diskuterade hur ett svenskt deltagande i världskriget skulle förhindras. De tilltalades framhållande av att de anställda vid bl.a. statliga järnvägar och telegraf borde arbetsvägra för att hindra militära aktioner torde ha utgjort ett försök att förleda personer, vilka genomoffentlig lagstiftningvar förbjudna att arbetsvägra, att strejka. Av samtliga instanser bestämt bötesstraff om300 kr för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=