136 ett eventuellt krigsutbrott och därmed sammanhängande spörsmål’ som ock därav att, ehuru tillträde till kongressen lämnats allenast sålunda kallade eller eljest inbjudna personer, redogörelse för kongressens förhandlingar och å densamma fattade beslut omedelbart bragts till allmän kännedom genom av kongressen utsedd kommitté- varit att hänföra till sådan menighet, somavsåges i 10 kap. 14 § strafflagen, samt vid bedömande av den brottslighet, som alltså låge Höglund, Hedén och Oljelund till last, med hänsyn till de i följd av rådande krig mellan främmande makter uppkomna förhållanden omständigheterna vore att anses såsomsynnerligen försvårande». Fyra av de femledamöterna var skiljaktiga enligt följande. Två ledamöter ville nedsätta tiden för straffarbetet, för Zeth Höglund till två år, för Ivan Oljelund till tio månader och för Erik Hedén till åtta månader.'*’ Övriga två ledamöter ville fastställa RR;ns utslag eftersom »med hänsyn till den utrikespolitiska ställningen vid tidpunkten för ifrågavarande kongress’ hållande sådan fara för Sveriges indragande i krig, somi 8 kap. 6 § strafflagen förutsättes, måste anses då hava förelegat». HD (justitieråden Skarstedt, Améen, Svedelius, Almén och Molin) ogillade åtalet mot Erik Hedén, »enär i målet icke kan anses utrett, att Hedén vid ifrågakomna kongress haft yttranden av beskaffenhet att för honom föranleda ansvar». Beträffande Zeth Höglund och Ivan Oljelund fann HD att »Oljelund genomdet av honom vid omförmälda kongress hållna, i R.Rms utslag anmärkta anförandet sökt förleda åtminstone till sådan straffbar ohörsamhet mot laga myndighet, som består i värnpliktigas underlåtenhet att efterkomma inkallelse till krigstjänstgöring, samt Höglund, vilken å kongressen föredragit det av honomi samråd med andra personer författade ’Manifest till Sveriges arbetande folk’, härigenom måste anses hava sökt förleda till enahanda brott ävensom eljest till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet; alltså och då med hänsyn särskilt därtill att vid kongressen närvarit, förutomombud för de under socialdemokratiska ungdomsförbundet lydande ungdomsklubbarna i landet samt åtskilliga inbjudna personer, jämväl ombud för arbetarkommuner, fackföreningar och verdandiloger. Oljelunds och Höglunds ifrågakomna anföranden måste anses vara hållna inför sådan menighet eller folksamling, som avses i 10 kap. 14 § strafflagen». Zeth Höglund ådömdes fängelse ett år och Ivan Oljelund fängelse åtta månader. För envar av demskulle en tid omfyra månader av fängelsestraffet anses verkställd genomatt de hållits häktade. ■*' Den ene av dessa dissidenter motiverade sitt ställningstagande på följande sätt. »(S)å enär med hänsyn ej mindre till de förhållanden, under vilka ovanberörda kongress tillkommit, och de omständigheter, varunder de tilltalade hållit sina ifrågavarande anföranden, än även till innehållet i det manifest, som kongressen antagit i anslutning till omförmälda jämte övriga talares anföranden, måste anses utrett, att de tilltalades anföranden, även om de ej innehållit direkt uppmaning till brottsligt förfarande, likväl inneburit försök att förleda till storstrejk vid ett förestående krigsutbrott, samt av anförandena jämte övriga omständigheter i målet framgår, att de tilltalade härvid handlat med full insikt däromatt genomsådan storstrejk användande av rikets krigsfolk mot fienden skulle förhindras, alltså och då kongressen i beaktande av dess omfattning och sammansättning ävensom därå behandlade ärendes allmänna natur varit att anse såsom menighet, finner jag lika med R.R:n envar av de tilltalade förvunnen att hava försökt förleda till sådant brott, som avses i 8 kap. 6 § 3 denne ledamot dock ha konstituerat uppmaning till förräderi enligt 10 kap. 14 § SL och inte uppmaning till förräderi enligt 8 kap. 3 och 8 §§ SL. strafflagen.» Eftersom krigstillstånd inte varit rådande befanns förfarandet av mom.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=