133 Ivan Oljelund anförde i detta föredrag i sedvanliga ungsocialistiska ordalag att värnpliktsvägran var någonting positivt och önskvärt samt att våld borde riktas åt rätt håll, dvs. mot överklassen och inte mot proletariatet, oavsett dettas nationalitet. Den av Svea hovrätt och Högsta domstolen bestämda påföljden, fängelse tre månader, var ett normalstraff för denna typ av uttalanden. Vid den tid då målet blev föremål för prövning i överinstanserna var Ivan Oljelund häktad för att vid Socialdemokratiska ungdomsförbundets arbetarefredskongress i mars 1916 ha deltagit i vad åklagaren menade vara landsförräderibrottslighet.^-'’ I NJA 1916 B 529 bestämt straff lades vid avtjänandet samman med de åtta månaders fängelse som Ivan Oljelund sedermera ådömdes i det nedan refererade s.k. förräderimålet, NJA 1916 s. 483. NJA 1916 s. 483. Socialdemokratiska ungdomsförbundet hade under den 18 och 19 mars 1916 hållit en arbetarefredskongress i Folkets hus i Stockholm. I denna hade 240 ombud såsom representanter för 304 organisationer deltagit. Inga andra än dessa ombud och vissa särskilt inbjudna gäster hade bevistat kongressen. Zeth Höglund var Socialdemokratiska ungdomsförbundets ordförande, tillika ledamot av Andra kammaren. Erik Hedén deltog i kongressen i egenskap av medarbetare i tidningen Socialdemokraten och Ivan Oljelund deltog som representant för ungsocialisterna. Enligt åklagaren hade bl.a. följande inträffat under kongressen. Zeth Höglund hade i det hälsningstal med vilket han öppnat kongressen »angivit att densamma samlats för att överlägga omde medel, somSveriges arbetare måste använda, om landet hotades att bliva indraget i världskriget, samt att, då det visat sig, att den parlamentariska kampen icke kunnat hindra kriget, det jämsides med denna krävdes, att arbetarna tillgrepe den direkta aktionen och utomparlamentariska kampmedel, vilken aktion måste komma från de djupa leden Rådhusrättens i Stockholmutslag i NJA 1916 B 529, vilket dikterats av rådmannen Lundstedt och assessorn Lagergren med överröstande av rådmannen Schart, meddelades den 23 november 1915. Svea hovrätts utslag gavs den 11 april 1916, dvs. ungefär tre veckor efter det att Zeth Höglund, Erik Heden och Ivan Oljelund den 22 mars 1916 häktats av Stockholms rådhusrätt. Högsta domstolens utslag i NJA 1916 B 529 meddelades den 29 juni 1916, vilket var tre dagar efter det att Svea hovrätt i NJA 1916 s. 483 dömt Ivan Oljelund enligt 10 kap. 14 § SL till straffarbete i ett år och tre månader. Göran Elgemyr har i uppsatsen »Arbetarfredskongressen i Stockholm 1916» undersökt kongressen i ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Anledning saknas därför att här närmare utreda kongressens anknytning till de politiska skeendena. Se Elgemyr, 1974, s. 52 ff. Eftersom kongressen var sluten och vad som sades således inte övervakades av myndigheterna har det varit omdiskuterat hur säkerhetspolisen fått kännedom om vad som förevarit. Den officiella socialistiska versionen har i viss utsträckning gått ut på att dansken Alfred Kruse agerat angivare och läckt information till polisen. Numera har emellertid en hypotes framförts, enligt vilken polisens främsta källa varit den estniske nationalisten och socialisten Aleksander Keskiilas sekreterare, en infiltratör vid namn Oskar Elevant. Ytterligare information skall ha framkommit vid de polisförhör som hölls med Jakov Surits, Nikolaj Bucharin och Karl Kilbom. Att Alfred Kruse misstänkliggjordes och utstöttes ur den socialistiska gemenskapen såsompolisspion och förrädare kan ha berott på att han, i det att han kände till det tyska kejsarrikets omfattande ekonomiska stöd till bolsjcvikcrna, besatt information stim var farlig för bl.a. Nikolaj Bucharin. Björkegren, 1985, s. 156 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=