127 NJA1911 B98. Albert Jensen åtalades för att han i juni 1909 i Folkets hus i Svartöstaden hållit ett föredrag benämnt »Frihet från bojorna och krig mot kriget», vari han uppmanat till vägran att fullgöra värnplikt. Föredraget, somtill stor del bestod av citat ur inte åtalade skrifter, hade enligt Albert Jensen tidigare hållits på ett flertal olika platser i landet utan att åklagarmyndigheten ingripit. Någon fullständig stenografisk nedteckning av anförandet synes inte ha gjorts, men de poliser som vittnade i målet var ense om att Albert Jensen bl.a. yttrat att »(u)ngsocialisternas värsta fiende vore kapitalisterna och arbetsgivarna och det borde därför bedrivas agitation bland militärerna så att dessa skulle få klart för sig åt vilket håll de borde vända bösspiporna», »Heder åt varje värnpliktsvägrare» och »Vi kan inte nog tacka den somvägrar tjänstgöra somvärnpliktig». Neder-Luleå tingslags HR dömde Albert Jensen enligt 10 kap. 14 § 3 mom. SL för försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet till fängelse åtta månader. Svea HovRfann inte skäl att göra annan ändring i HR;ns utslag, än att straffet bestämdes till fängelse sex månader. HD fann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. Att uttalanden som »heder åt varje värnpliktsvägrare» samt underförstått framhållande av att det vore önskvärt att kapitalister och arbetsgivare besköts ansågs utgöra försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet är föga förvånande. Albert Jensens yttranden kunde lika gärna ha bedömts enligt lagrumets andra moment, eftersom hans anförande innefattade vissa mer eller mindre indirekta försök att förleda till brottslig militär ordervägran. Av häradsrätten bestämt straff, fängelse åtta månader, synes tämligen strängt och nedsattes också av överinstanserna till fängelse sex månader. NJA1911 B815. Fredrik Strömåtalades för att han på ett storstrejksmöte den 3 augusti 1909 i Folkets hus i Strömdalen inför åtminstone 5.000 personer fällt yttranden med bl.a. innebörden att det, för att arbetarna segrande skulle kunna gå ur striden, var nödvändigt att två stora grupper deltog, nämligen järnvägsmännen och typograferna, varför han hoppades att även de, när tiden var inne, skulle rycka ut i kampen. Vidare hade han föreslagit att mötet skulle ställa en varm vädjan till dessa båda grupper att rycka med i denna rörelse, som gällde arbetarklassens vara eller icke vara. betet år 1911. Tillstånd att väcka tryckfrihetsåtal tycks således inte ha utfärdats. Måhända fann de lokala myndigheterna på egen hand att fråga inte kunde vara omtryckt skrift. io Fredrik Ström berättar i sina memoarer om detta mål att han i samband med storstrejken drabbades av ett åtal, »för ett föredrag i Skutskär. Jag manade alla att delta i strejken. Bland åhörarna befanns sig även två järnvägsmän; dessa deltog väl icke i strejken, men då de av länsmannen ansågs ha uppmanats därtill och betraktades som ämbetsmän, fick jag ett åtal på halsen och kominför Pontus Pilatus. Särskilt redaktör Lindh i den liberala Gävle Dagblad uppmanade, sedan han lyckats få ut några miniatyrnummer av sin tidning, ivrigt myndigheterna att åtala mig. Rådhusrättens ledamöter med borgmästaren i täten såg rätt godmodiga ut och taxerade mitt brott till några hundra kronors böter; jag hade väntat sinkabirum. I hovrätten nedsattes straffet till fyra hundra kronor. Under rättegången sade Fabian Månsson till mig: ’Citera Gustav Vasa och slå näven i domarbordet, omdomvränger lag!’ Men min försvarsadvokat sade: ’Låt oss tala milda och fogliga ord, så gör det starkaste effekten’ .Till min skam måste jag säga, att jag följde det senare rådet. Fabian tvekte kanske, att jag försuttit ett tillfälle att bli en Gustav Vasa». Ström, 1940, s. 277.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=