119 NJA 1909 B448. Hjalmar Nilsson åtalades såsomansvarig utgivare för tidskriften Brand nr 31 för innehållet i en artikel med överskriften »Hämnd!», vilken publicerats den 1 augusti 1908. Artikeln, sominte var signerad, alluderade på det natten mellan den 11 och 12 juli detta år begångna Amaltheadådet. Texten var en kortfattad och i det närmaste skönlitterärt utformad beskrivning av den fattiges känslor, då han tröttnar på »dessa inkräktare» som kommit »för att ta brödet» och »fick en fruktansvärd idé. I luften med dem! I luften! Ha! Komsen och stjäl bröd, ni djävlar. ’Kom sen.’ 1 luften! Det gör demgott. Och så. I luften kommo de. Åtminstone några. Han hade åtminstone fått hämnas. Vad det gladde honom. Å! De odjuren! Men nu var det ju också slut med honom själv. Ack vad gjorde det. Han hade blivit fångad.» - »I morgon skall han mördas, halshuggas.» - »Men hans död skall väcka andra, andra unga kämpar.» Den tryckfrihetsjury somförordnades i målet fann skriften brottsligenligt 3 § 7 mom. TFF jämfört med 10 kap. 14 § I mom. SL. RR:n i Stockholm dömde Hjalmar Nilsson för uppmaning till brott till straffarbete åtta månader samt förklarade det aktuella numret av Brand konfiskerat. Svea HovRfastställde RR:ns utslag. HDfann inte skäl att göra ändring i HovRrns utslag. I uppsatsen »Amalthea-attentatet 1908. Några rättshistoriska aspekter på ett brottmål.» uppger Kjell Å Modéer att processen mot de ungsocialister som gjort sig skyldiga till attentatet mot de ombord på Amalthea inkvarterade strejkbrytarna ägnades stort utrymme i tidningarna. Tryckfrihetsåtal kom enligt honomatt väckas mot flera av de skribenter somkommenterat dynamitdådet.I NJA 1909 B 448 aktuell artikel publicerades inte ens tre veckor efter Amaltheadådet. Artikeln, som givits överskriften »Hämnd!», tycks ha åsyftat att åskådliggöra gärningsmännens tankevärld. Att uttalandena gav uttryck för en viss sympati för dynamitattentatets förövare är uppenbart. Den sista meningen, vari konstateras att »hans död»*^ skall väcka andra unga kämpar, kan måhända anses innefatta någon sorts uppmaning till brott. Vid en tolkning begränsad till ordalydelsen synes det emellertid svårt att finna detta yttrande uppmana till våld på person eller egendom, eftersom det inte närmare anges vad det är somde unga kämparna skall väckas till. För många av de borgerliga samhällsmedlemmarna måste det dock i och för sig ha legat nära till hands att misstänka att det var frågan omatt väcka unga socialisters önskan att begå nya våldsdåd. Vissa tvivel råder om huruvida de jurymedlemmar som beslutat i skuldfrågan i detta avgörande verkligen beaktat att brottsbeskrivningarna i 3 § TFF enligt dels 86 § RF, dels ingressen i 3 § TFF skulle tolkas restriktivt. Särskilt med hänsyn till artikelns diffusa karaktär verkar påföljden, straffarbete åtta Modéer, 1984, s. 102. När denna artikel publicerades, den 1 augusti 1908, hade utslag i första instans mot Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern ännu inte fallit. Att författaren till »Hämnd!» utgick från att domen skulle komma att bli dödsstraff synes emellertid inte särskilt märkligt, eftersom ungsocialisterna troligen ofta ansåg sig ha det värsta att vänta av det borgerliga samhället. Närmare om Amaltheadådet, se NJA 1909 s. 61.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=