Ill vidgades så att indirekta försök att förleda till förräderi blev straffbart. Förräderibrott var sällsynta och denna ändring torde knappast ha antagits komma att beröra mot statsmakten oppositionell politisk agitation. Den nya lagen om förbud för krigsmanskap att bevista sammankomster, vid vilka det på goda grunder kunde antas att yttranden somåsyftade att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden skulle förekomma, avsåg emellertid att stävja förekomsten av inopportuna åsikter. Att lagen om förbud för krigsmanskap att bevista vissa sammankomster lämnade visst utrymme för godtycke och innebar ett inte försumbart ingrepp i de värnpliktigas informationsfrihet förefaller uppenbart. Genom de år 1909 slutligt antagna ändringarna i tryckfrihetsförordningen kom3 § 7 mom. TFF att efter allmän lag bestraffa uppmaning till brott, försök att annorledes än genom uttrycklig uppmaning, såsom genom prisande av brottslig handling, förleda till brott samt försök att eljest förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet.^2 Enligt det nya stadgandet i 4 § 12 mom. TFF var det möjligt att dra in skrift somanträffats vid trupp eller ombord på flottans fartyg, omdenna åsyftade att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Skrifter av nyssnämnd art kunde således dras in oavsett om de framstod som straffbara eller inte. Förordnande om indragning skulle prövas slutgiltigt av tryckfrihetskommittén och indragningen innebar inget förbud mot att skriften spreds på andra ställen.Ändå måste det anses som en tämligen långtgående begränsning av de värnpliktigas informationsfrihet att de kunde berövas rätten att ta del av en skrift, oavsett omdenna föreföll vara enligt t.ex. 3 § 7 mom. TFF brottslig eller inte. I fråga om såväl denna lagstiftning somden nya lagen om förbud för krigsmanskap att bevista vissa sammankomster bör dock kanske beaktas att värnplikten varade en begränsad tid, under vilken manskapet ur ett flertal synpunkter var underkastat normer som skilde sig från det civila samhållets rättsregler. SPS 1909:35, vilken författning utkon från trycket den 26 maj 1909. År 1909 erhöll 4§ 12 mom. TFF följande lydelse. »Anträffas vid trupp eller ombordåflottansfartyg skrift, vilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan avplikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, må, evad skriften synes straffbar eller icke, indragning ske av de exemplar av skriften, somvidtruppen eller å fartyget anträffas. Den, somvidtruppen eller åfartyget högsta befälet utövar, äger omedelbart vidtaga nödig åtgärd för hindrande av sådan skrifts spridande inomtruppen eller åfartyget under tid, som åtgår, till dess förordnande omindragning kan av honomutverkas. Förordnande om indragning meddelas å ort utomStockholmav chefens för justitiedepartementet ombud samt i Stockholmav den eller de personer, som nämnde departementschefför detta ändamål tillsatt. Förordnandet skall genast av befälet verkställas, men varde ofördröjligen av den, som meddelat det, anmält hos tryckfrihetskommittén; och ankommepå kommittén att pröva, huruvida förordnandet skall äga bestånd. Tillsättas för Stockholm flera personer med befogenhet, som nu är sagd, varde för envar av demangivet hans verksamhetsområde.» Jfr Malmgren, 1921, s. 199 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=