102 Karl Staaffs politiska gärning hade alltsedan han under studietiden deltog i skapandet av studentföreningen Verdandi präglats av rättspatos och respekt för medborgerliga fri- och rättigheter. Under sin politiska bana hade han hört till de främsta kritikerna av det godtycke som ibland förekom inom militärstraffrätten och bl.a. verkat för införandet av en militieombudsman.^^ Med hänsyn till dessa omständigheter är det inte märkligt att Staafflagarnas framläggande och genomdrivande ådrog honom anklagelser för att ha svikit sin ungdoms ideal.Inte sällan har det antagits att ett av hans motiv för att låta utarbeta denna lagstiftningvar att han hoppats att genomdenna samhällsbevarande insats få Första kammarens konservativa majoritet välvilligt inställd till genomförandet av en rösträttsreform.-^^ Karl Staaff målade inte upp skräckscenarion på det sätt somAxel Örbomgjort år 1889. Istället förefaller han ha förnekat att yttrandefriheten alls inskränktes. Att Karl Staaff verkligen ansåg att den lagstiftning som framlades i huvudsak skulle åstadkomma endast obetydliga inskränkningar i yttrandefriheten är dock inte osannolikt. Utvidgningen av brottsbeskrivningen i 10 kap. 14 § SL innebar ju främst ett förtydligande av den praxis somkommit till uttryck i t.ex. NJA 1896 s. 188 och NJA 1907 B 35, under det att höjningen av strafflatituden i 10 kap. 14 § SL i viss mån kunde anses uppvägas av differentieringen av straffskalan i 10 kap. 13 § SL. Lagutskottets pluralitet hade inget att erinra mot propositionen omlag om förbud för krigsmanskap att delta i vissa sammankomster.^'^ Den vid denna tid socialdemokratiske, men tidigare liberale och sedermera vänstersocialistiske, borgmästaren Carl Lindhagen och dennes partikamrat Carl Jansson gjorde dock gällande bl.a. att denna lag inte skulle kunna nå det åsyftade målet. Redan formuleringen om vad högste befälhavaren »på giltiga grunder antog skola förekomma», visade enligt dematt lagen hade karaktären av en subjektivt tilllämpbar disciplinstadga. Beträffande propositionen med strafflagsändringar önskade lagutskottets majoritet endast företa en viss ändring i 8 kap. 3 § SL. Dessutominstämde man i Högsta domstolens uppfattning att differentieringen av straffskalan i 10 kap. 13 § SL kunde bli alltför mild, ominte ett krav på synnerligen mildrande omständigheter innefattades i stadgandet.^® Tre av lagutskottsledamöterna reserverade sig mot förslaget enligt följande.Theodor Zetterstrand, somtillhörde Mot. AK 1901:185. Närmare omKarl Staaffs syn på behovet av reformering av den militära rättsskipningen samt införandet av ett militieombudsmannaämbete, se t.ex. Nygren, 1977, s. 55 ff. ocb 1981, s. 366 ff. Se t.ex. Öman, 1923, s. 147 f. ■2* Kihlberg, 1963, s. 53. Att några sådana motiv skulle ha varit för handen förnekades dock av den för lagarnas utarbetande huvudansvarige, Erik Marks von Wiirtemberg, under debatten i Andra kammaren. AK 1906:61 s. 13. 29 LU 1906:52. 30 LU 1906:51. 3> LU 1906:51 s. 8 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=