101 ket staten borde stävja detta var »—utomett kraftigt och fördomsfritt arbete å undanröjande af bestående missförhållanden — i främsta rummet upplysning och uppfostran. Det är emellertid att befara, att enbart härigenomdet åsyftade målet ej kan uppnås. Samhället måste äfven vara betänkt på att direkt söka undanhålla manskapet från dåliga inflytelser». Eftersom värnplikten inte var bara en övning utan även en formav uppfostran var det berättigat att belägga de värnpliktiga med de band som behövdes för att skydda demmot ungsocialistisk propaganda. Bestämmelserna i den nya lagen innebar således inga inskränkningar i yttrandefriheten. För att stävja maktmissbruk hade dessutom en korrekt tillämpning av lagen garanterats genombefogenhets- och rapporteringsregler. Vid Högsta domstolens granskning av propositionen befanns regeln om rapporteringsskyldighet till justitiekanslern onödig, men Karl Staaff vidhöll att behov av en sådan förelåg. Lagen hade, i den version somkomatt antas av riksdagen, följande lydelse. Är sammankomst utsatt att äga rum d ort, där krigsmanskap är samladt till tjänstgöring, och kan det pd giltiga grunder antagas, att vid sammankomsten skolaförekomma yttranden, hvilka dsyfta att utpldna känslan afplikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden, äge pd stället varande högste befälhafvare förbjuda manskapet att delta i sammankomsten. Omförbudets meddelande afldte befälhafvaren ofördröjligen underrättelse till justitiekanslern. Överträdelse avförbud, somhär avses, vare ansedt såsom brott mot krigslydnaden, varomsägs i 87§ strafflagen för krigsmakten.-^ Propositionen med ändringar i 1 § 10 mom., 3§ 7 mom., 4§ 1, 2 och 4 mom. TFF samt skapandet av 4 § 12 mom. TFF innebar bl.a. att brottsbeskrivningen i 3 § 7 mom. TFF skulle bringas att överensstämma med den föreslagna lydelsen av 10 kap. 14 § SL.^-* Vidare skulle antimilitaristiska skrifter, oavsett omde tycktes straffbara eller inte, omde anträffats vid trupp eller ombord på flottans fartyg, enligt det nya stadgandet i 4§ 12 mom. TFF kunna omhändertas och indras. Dessa bestämmelser var enligt statsministern, på samma sätt som de övriga lagförslagen, nödvändiga för att motverka det klasshat somde radikala agitatorernaförsökte framkalla och riktade sig uteslutande mot möjligheten att sprida anarkistisk propaganda.25 Av 87 § SLK följde vid denna tid i enlighet med SFS 1899:45 att brott mot föreskrifter rörande den allmänna ordningen kunde bestraffas med disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. -■* Ändringarna i 1 § 10 mom., 4 § 1, 2 och 4 mom. TFF innebar skärpningar av straffskalorna för underlåtenhet att lämna granskningsexemplar eller att sätta ut boktryckarnamn, tryckort och tryckår. Vidare skulle gärningar av nyssnämnd art inte räknas somordningsmål och myndigheternas agerande effektiviseras genomatt offentliggörandet av tryckta skrifter ute i landet övervakades av ombud för justitieministern. Prop. 1906:154 s. 4 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=