98 interpellationen framförde flera högermän i agiterade ordalag synpunkter på regeringens ansvarslösa presspolitik. Hugo Hammarskjöld, som tillhörde det nybildade Nationella framstegspartiet, gjorde gällande att svenska folket så gott som enhälligt uttalade sitt allra djupaste beklagande över Karls Staaffs inställning i den denna fråga. Detta påstående föranledde Hjalmar Branting att framföra viss skepsis rörande Hugo Hammarskjölds anspråk på att föra det svenska folkets talan. Enligt Hjalmar Branting kunde det nämligen antas att Hugo Hammarskjölds uppfattning om det svenska folkets åsikter härrörde från de bygder som han representerade och de kretsar i vilka han rörde sig. Själv var Hjalmar Branting av den uppfattningen att Karl Staaffs agerande inommycket vida kretsar av Sveriges folk väckt ett starkt gillande. I slutet av april 1906 framställdes ännu en interpellation om åtgärder mot den ungsocialistiska propagandan. Under denna interpellationsdebatt gjorde Karl Staaff vissa försök att sammanföra problematiken kring den socialistiska antimilitarismen med de mindre bemedlade samhällmedlemmarnas avsaknad av rösträtt.I Första kammaren uttalade han därvid bl.a. att han ansåg att ifrågavarande samhällsfientliga propaganda utövades av en liten, men synnerligen hänsynslös grupp, mot vilken man utan tvivel måste skärpa den repressiva lagstiftningen, men »man måste också göra allt för att undanrycka denna lifligt verksamma grupp det material, på hvilket den verkar. Ett sådant undanryckande kan endast ske genomlagstiftning utaf en helt annan art, och jag behöver knappast säga herrarne, tror jag, att jag här kommer till mitt praeterea censeo, somär, att framför allt den politiska rösträtten så snart sommöjligt bör utvidgas».*5 Karl Staaffs anförande möttes av ett hånskratt.Händelsen måste anses indikera att många av Första kammarens ledamöter ställde sig oförstående till att samband kunde föreligga mellan bristande politiska rättigheter och missnöjesyttringar riktade mot de rådande samhällsförhållandena. De försvarsnihilistiska agitatorernas verksamhet var vid denna tid omfattande. Under tiden april 1906—december 1907 inkomtill justitiedepartementet 239 anmälningar omatt denna typ av skrifter spritts inommilitärväsendet. Enligt vad som uppgavs under en debatt år 1908,'^ hade antimilitaristiska skrifter delats ut vid alla regementen och kårer utomfyra samt vid flottan och alla fästningar. Albert Petersson, justitieminister i högerministären under åren 1906-1911, uppgav att bl.a. följande skrifter spritts. »En kamrats ord» utgiven av Kamporganisationen samt »Kamrat», utgiven av Socialdemokratiska ungdomsförbundet, hade delats ut vid vardera 32 truppförband. Skriften »Kamrat i vapenrock» av Socialdemokratiska ungdomsförbundet hade spritts vid 11 AK 1906:29 s. 4 ff. Öman, 1923, s. 142 f. och FK 1906:39 s. 64 ff. >5 FK 1906:39 s. 71 f. Se t.ex. Öman, 1923 s. 143. Se avsnitt 5.3.3 nedan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=