91 cita uppmaningar till värnpliktsvägran framställdes inte. Istället framhöll Hinke Bergegren att den somuppmanade värnpliktigaatt inte lyda »taga på sig ett stort ansvar, då han vet, att han uppmanar en person att göra något hvarför han själv får straff. Jag för min enskilda del har varit här i Folkets hus mycket ofta, men jag har icke hört någon påyrka att en annan icke skall lyda, utan tvärt om har man sagt, att ni skall lyda, ty annars få ni straff. Men ni skall komma ihåg att ni behöver endast lyda utvärtes». Axel Holmströmhade i sitt anförande framhållit vikten av att genomidog antimilitaristisk agitation riktad mot arbetarklassens soldater hos dessa framkalla största möjliga hat mot officerarna. Inför utsikten av en kommande revolution hade han konstaterat att »officerare och överklassynglingar skola vi nog klara av, omvi ha arbetarklassens söner på vår sida». Att en höjning av straffmaximumi 10 kap. 14 § SL företagits strax före det att förhandlingarna inför rådhusrätten påbörjats visade enligt åklagaren att den allmänna meningen funnit i detta lagrum dittills stadgade straffsatser alltför låga för att kunna verka hämmande på brottslig verksamhet av här aktuell art. RR:n i Stockholmdömde Hinke Bergegren till fängelse tio månader och Axel Holmström till fängelse tre månader för försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet enligt 10 kap. 14 § 2 mom. SL. Åtalen enligt 8 kap. 14 § SL för utspridande av lögner och falska rykten till fara för rikets säkerhet ogillades."*’ Varken Svea HovReller HD(justitieråden Lilienberg, Bohman, Ramstedt och Quensel) fann skäl att göra ändring i utslaget. Justitieråden Cassel och Petrén ville ändra det straff som Hinke Bergegren ådömts till fängelse fyra månader. Justitierådet K. G. Carlson ansåg, enär de tilltalade inte kunde anses genom ifrågavarande anföranden ha sökt förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, att i målet förd ansvarstalan inte kunde bifallas. Inomden reformistiska socialismen gjordes ibland gällande att det provokativa tonläge somHinke Bergegren inte sällan nyttjade var särdeles olämpligt, eftersom hans utlåtanden tenderade att väcka folkstormar i den borgerliga pressen och därigenom bidra till uppkomsten av repressiv lagstiftning. Både 1906 års skärpning av 10 kap. 14 § SL, 1908 års ändring av lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande samt 1910 års s.k. preventivlag har betecknats som resultat av att statsmakten till följd av Hinke Bergegrens dåliga omdöme inte behövde polisprovokatörer för att finna ursäkter för att göra ingrepp i den politiska yttrandefriheten.De anföranden för vilka åtal väcktes i NJA 1907 B 35 framfördes den 3 april 1906, dvs. drygt sex veckor innan detta års skärpning av 10 kap. 14 § SL bifölls av riksdagen. Att åtalet enligt 8 kap. 14 § SL för utspridande av lögner och falska rykten till fara för rikets säkerhet lämnades utan bifall är inte ägnat att förvåna, eftersomdetta brott förutsatte att den tilltalade överbevisades omatt uppsåtligen ha spritt lögner somåstadkommit fara för rikets säkerhet. Försök att förleda till värnpliktsvägran kunde i och för sig innebära att man satte rikets säkerhet i fara. I målet aktuella anföranden gav emellertid endast uttryck för Hinke Bergegrens och Axel Holmströms samhällssyn. Att beslå dem med lögn torde därför ha varit svårt. Eftersom endast de tilltalade överklagade till Högsta domstolen kom denna del av åtalet aldrig under denna instans prövning. Lagerberg, 1992, s. 239. Se uttalanden av Hjalmar Branting i AK 1908:49 s. 2. aven
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=