85 kännagav och det budskap som domstolarna intolkade i hans anförande om unionskrisen, för vilket han i NJA 1896 s. 188 åtalades enligt 10 kap. 14 § SL. Axel Danielsson, somavled år 1899 vid endast 36 års ålder, synes 1 huvudsak ha övergivit de revolutionära våldslärorna för reformismen redan mot slutet av 1880-talet.I NJA 1892 B 605 aktuellt yttrande ägde således rum efter Axel Danielssons s.k. »avfall» till reformismen, vilket förhållande möjligen kan vara ägnat att bringa vissa tvivel över rådhusrättens och Högsta domstolens tolkning av anförandets innebörd. NJA 1892 B605. Axel Danielsson åtalades för att i Sätofta inför cirka 2.000 personer i början av augusti 1891 ha talat smädligen mot de för ordningens upprätthållande närvarande polismännen samt för att ha uppmanat till våld å dem, vilken uppmaning haft till följd att polismännen senare misshandlats. Dessa brott hade Axel Danielsson enligt åklagaren begått genomatt anföra att man på landet kunde hänga länsmannen i närmaste träd, och att, om inte de av arbetarnas ledare uppställda fordringar inom viss tid bifölls, en blodig svallvåg skulle komma. Frosta HRfann att Axel Danielssons anförande vid ifrågavarande tillfälle inte stod i sådant samband med de senare på dagen mot polismännen förövade våldsamheterna, att denne kunde fällas till ansvar för delaktighet däri samt att det, genom de vittnesuppgifter som förekommit i målet, inte kunde anses utrett att Axel Danielsson smädat polismännen, varför han inte heller i denna del av åtalet kunde fällas till ansvar. Emellertid ansåg HR:n att vittnenas samstämmiga berättelser samt Axel Danielssons eget erkännande gav vid handen att han, inför de tusentals personer som åhörde föredraget, yttrat bl.a. att man på landet kunde hänga länsmannen i närmaste träd, och att, ominte de av arbetarnas ledare uppställda fordringarna inom viss tid bifölles, en blodig svallvåg skulle övergå Europa, samt att dessa yttranden, även omde förekommit i förening med andra försonligare meningar, vilka dock i följd av larmande bifallsrop gått förlorade för den allra största delen av mötesdeltagarna, måste anses varit avsiktligt beräknade att hålla folkmassan i en sådan hetsig stämning, somkunde vara användbar för uppnåendet av Axel Danielssons i tal och skrift öppet uttalade, mot lagbunden ordning fientliga, syften. På grund härav dömdes Axel Danielsson enligt 10 kap. 14 § 2 myndighet till fängelse två månader. HovRmöver Skåne och Blekinge ogillade åtalet, eftersomvad somförekommit i målet inte var av beskaffenhet att Axel Danielsson på grund därav kunde dömas till ansvar. HD (justitieråden Svedelius, Hernmarck, Wedberg, Hammarskjöld. Isberg och Lindbäck) fann att Axel Danielsson vid ifrågavarande tillfälle måste anses ha sökt förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet, varför han dömdes till böter 200 kr. Justitierådet Norberg fann inte skäl att göra ändring i HovRms frikännande utslag. Axel Danielssons anförande innefattade inte tillräckligt tydliga inslag av myndighetsförakt för att han skulle fällas till ansvar för smädelse mot tjänsteman. Inte heller tycks några konkreta maningar att gripa till våld ha förekommit, eftersom åtalet för anstiftan av alternativt uppmaning till våld mot polismänNärmare omAxel Danielsson, se t.ex. Magnusson, 1920, s. 145—221. SL för att han sökt förleda till ohörsamhet mot lag och laga mom.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=