83 orienterade sig i klart reformistisk riktning. Andra anledningar till det ringa antalet avgöranden under dessa år kan vara att de offentliga institutionerna, dvs. i detta sammanhang i första hand polismyndigheterna, var jämförelsevis toleranta eller att ovanligt få mål av denna art överklagades till Högsta domstolen. Av de sex mål vari åtal enligt 10 kap. 14 § SL i 1889 års utformning prövades av Högsta domstolen avser 1907 B 547, försök att förleda en folkhop till ohörsamhet mot polismyndighet. Då dessa avgöranden saknar egentligt samband med politisk yttrandefrihet har jag inte funnit skäl att referera dem.^^ Övriga tre avgöranden stod alla i visst samband med den politiska händelseutvecklingen under denna tidsperiod. De skeenden som målen kan sägas beröra var dels socialdemokratins utveckling från revolutionär till alltmer reformistisk socialism, dels unionskrisen mellan Sverige och Norge, dels uppkomsten av revolutionär försvarsnihilism av den art somkomatt föranleda 1906 års utvidgning av 10 kap. 14 § SL. När unionskrisen under 1890-talet trappades upp tog socialdemokraterna bestämt avstånd från tanken på en väpnad konflikt med Norge. I Norge hade parlamentarismen genomdrivits redan i början av 1880-talet och allmän rösträtt för män infördes i Norge år 1898. Inte bara socialdemokrater utan även tre, NJA 1904 B 248, NJA 1905 B 310 och NJA NJA 1904 B 248 rörde åtal för bl.a. upplopp mot ett stort antal personer, vilka varit inblandade i de oroligheter som ägt rumi Stockholmi samband med rösträttsdemonstrationerna under april 1902. Jfr NJA 1903 B 654 i avsnitt 4.2 des av rådhusrätten enligt bl.a. 10 kap. 14 § SL och 11 kap. 15 § SL till böter. Av hovrätten och Högsta domstolen kom dennes agerande emellertid att kvalificeras som anförande av upplopp enligt 10 kap. 13 § SL, till följd varav straffarbete tre månader utmättes. NJA 1905 B 310 rörde åtal mot en person vid namn Alfred Lindb för att han dels den 15 juni 1904 inför en folksamling sökt förleda till ohörsamhet mot laga myndighet, dels den 5 augusti 1904, sedan han kommit in på ett av polismyndigheten avspärrat hamnområde, gjort våldsamt motstånd mot de polismän somavsett att avlägsna honomfrån området. I huvudsak följande händelse låg enligt av åklagaren åberopade vittnen till grund för åtalet enligt 10 kap. 14 § SL. För att hindra strejkande stenhuggare frän att störa lastningsarbete somutfördes av strejkbrytare, övervakade polismyndigheten den 15 juni 1904 lastning av gatsten vid en brygga i anslutning till Lysekils hamn. Polisen hade spärrat av nedgången till bryggan med en träbom. På eftermiddagen hade mellan ett- och tvåhundra stenhuggare samlats utanför avspärrningen i avsikt att demonstrera mot strejkbryteriet. De polismän som var närvarande hade hindrat stenhuggarna från att forcera avspärrningen. Alfred Lindh hade i samband därmed flera gånger med hög röst uppmanat stenhuggarna att med våld bereda sig väg förbi bommen. Rådhusrätten dömde Alfred Lindh enligt dels 10 kap. 14 § 2 mom. SL för att ha sökt förleda till ohörsamhet mot laga myndighet till fängelse två månader, dels 10 kap. 6 § SL för våldsamt motstånd vid offentlig förrättning till böter 150 kr, vilket p.g.a. Alfred Lindhs bristande betalningsförmåga omvandlades till fängelse 18 dagar. Varken Göta Hovrätt eller Högsta domstolen fann skäl att göra ändring i det överklagade utslaget. NJA 1907 B 547 rörde åtal mot Clas Erik Schilling, som av samtliga instanser dömdes till böter 250 kr för att den 11 april 1906 i spetsen för en folkhop om40-50 personer ha fordrat att en anhållen person skulle friges och i samband därmed manat folksamlingen att inte lyda polisens skingringsbefallningar. I detta mål tveks domstolarna ha dömt enligt 1906 års version av mom. SL, somju i och för sig hade samma innehåll som 1889 års version av 10 kap. 14 § 2 mom. SL. En av de tilltalade, Karl Oskar Andersson, döm- ovan. 10 kap. 14 § 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=