74 Dödsstraffsfrågan kunde även tjäna som en förevändning för den somville framföra sina idéer — i tex teologiska frågor — i en säljande form. Ett tydligt exempel på detta var John Willners skrift Bör Gyllenpalms brott försonas med dödsstrafff eller Är kallad?, som i mycket ringa grad kreta rättsfallet, utan huvudsakligen framförde en mycket idealistisk, gnostisk världsbild blandad med lovord till Geijer.- en revision av religions- och rättslärorna av behovet påvar relaterad till dödsstraffet eller det kon3.1. Olivecronas Omdödsstraffet, den teologiska reaktionen och boströmianismen I januari 1866 utkomförsta upplagan av Knut Olivecronas Om dödsstraffet^ Stora delar av debatten de närmaste åren komatt relateras till detta arbete. Boken var dedicerad till Carl Joseph Anton Mittermaier, vars Die Todesstrafe^ Olivecrona betecknar som »den förnämsta skrift i detta ämne sedan Beccarias tid».^ Mittermaier hade även tidigare under många år behandlat dödsstraffet, mestadels i tidskriftsartiklar.^ Monografier med dödsstraffet somämne var vanliga vid denna tid.^ Det finns en likhet mellan Mittermaiers och Olivecronas syn på dödsstraffets rättmätighet. Mittermaier utvecklade en lära där straffets rättmätighet berodde på dess nödvändighet och dess verkan.^ Olivecrona menade att dödsstraffet endast var försvarligt omdet var »absolut nödvändigt för den allmänna rättsordningens upprätthållande». Svenska folkets sedliga utveckling hade dock nått så långt att dödsstraffet i fredstid inte var nödvändigt.Han föreslog därför att ^ Willners 1916. 1 en liknande trostradition står Edward Rosenbergs traktat Argument mot dödsstraffet, vilken upptar såväl ett »ortodoxt» som ett teosofiskt argument mot dödsstraffet, Rosenberg 1917 s 4 f, se även Dödsstraffet från teosofisk synpunkt 1890. ■* Seth 1984 s 71; jfr brev från Adolf Hedin till Knut Olivecrona 14/1 1866 B 187 m26 UUB. 5 Mittermaier 1862. ^ Olivecrona 1866 försättsbladet och s 155; jfr med likartade bedömningar hos Sehjorring 1865 s 233 not och Smedal 1886 s 26. Även bland hans motståndare sågs Mittermaier som en ledande företrädare för dem sombekämpade dödsstraffet, se t ex Rhijn 1876 s 65 f. ^ Fleckenstcin 1992 s Vd ff, 45 ff. Om Mittermaiers inflytande i Sverige, se tex Häthén 1990 s 231 f och jfr 2.3. ^ Se tex Lagus 1859 och Haus 1867; jfr Hetzel 1870 s 505 ff. Fleckenstein 1992 s 77 ff; jfr Mittermaier 1862 s III ff. Olivecrona 1866 s 44 f. I samband med utgivandet av den andra upplagan betonade han att hans slutsatser gällde Sverige och andra länder där erfarenheten visat dödsstraffets onödighet, och visade förståelse för sin franske översättares åsikt att det där var nödvändigt, brev från Knut Olivecrona till Karl von Amira 18/12 1891 och 27/12 1892 Amiraiana 1 BSB. Jfr Christian Naumann i brev till Knut Olivecrona 29/8 1879 G 197 k:3 UUB: »den dag då folkets framskridande bildning (i en sann mening) och andra förhållanden i vårt fädernesland tilläto avskaffandet av detta hemska straff, skulle bliva även för mig en den största högtidsdag». Att så göra skillnad på länder och folk var och är inte ovanligt. Vid flera tillfällen togs i Norge hänsyn till ett besluts avskräckningseffekt på samerna, exempelvis beslutet att inte benåda Aslak Hactta och Mons Somby, brev från Fredrik
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=