72 dock inte och efter några decennier rådde en stor enighet omatt straffsystemet skulle förändras och användandet av dödsstraffet inskränkas. Oenigheten gällde snarare hur och när detta skulle ske. I riksdagsdebatten framfördes teologiska argument i resonemangen omstrafflagstiftningen, men deras betydelse minskade. Då de kvalificerade dödsstraffen avskaffats koncentrerades intresset i det fortgående strafflagsarbetet än mer kring frågan omdödsstraffets berättigande. Oscar I:s personliga dubier mot dödsstraffet var aktuella särskilt under den första tiden efter hans trontillträde. Efter misslyckandet med en helhetslösning i strafflagsfrågan genomfördes en mängd delreformer innan tillräcklig enighet kunde nås för att utfärda 1864 års strafflag. De förändringar somskedde i Sverige ingick i ett internationellt mönster. Signifikanta är både tidpunkten för de kvalificerade dödsstraffens avskaffande i praxis och lagstiftning och fängelsesystemets segertåg. I debatten under dessa år kan vi hitta en mängd filosofiskaoch juridiska, mer eller mindre reflekterade och kombinerade, syner på straff och dödsstraff. I och med att fängelsesystemet blev centralt i den straffrättsliga debatten komen till en del teologiskt motiverad förbättringstanke att utmana vedergällningstanken. Ur den teologiska debatten kan tre betydelsefulla begrepp lyftas fram: rättvisa, försoning och förbättring. Dessa kan relateras till Gud, människan och i viss mån straffet. Särskilt vid riksdagen 1862-63, men inte endast då, visas tydligt att en grundläggande skillnad fanns somkan föras tillbakapå gudsbilden. A sidan fanns Björcks syn, där straffrätten utgår från Guds rättvisa, hans rättfärdighetskrav. Straffrätten påverkas då inte av Kristi försoning och inte heller i någon nämnvärd utsträckning av förbättringstankar. Nåden har här också sin särskilda ’kanal’, skild från lagen. Å andra sidan fanns en diametralt motsatt uppfattning hos Olivecrona och Almquist. Försoningen somär av intresse är Kristi försoning, förbättringstanken blir också en omvändelsetanke där dödsstraffet blir ett hinder i stället för ett väckelsehjälpmedel och Guds rättvisa träder i bakgrunden. Frågan blev alltså: vilken Gud ska vi möta i det kristna samhållet, lagens eller evangeliets? I viss mån kan man här också ana en skillnad i människosynen. Ju mer straffet ses somnågot absolut, desto ointressantare blir principiellt sett dess effekt, desto passivare ses framför allt fången men även omgivningen. Allmänheten spelade också en huvudroll i debatten, då flera debattörer tillskrev den att se dödsstraffet som teologiskt nödvändig försoning. Samtidigt tycks hänvisningar till folket Ibland varit förevändningar för debattörernas egna positioner. Det vore intressant, men så gott somomöjligt, att försöka bestämma folkliga positioner i frågan. Döden spelade en naturlig roll i dödsstraffsdebatten. För de flesta var döden den absoluta slutpunkten för möjligheten till frälsning. Genomsin avvikande åsikt på denna punkt visar Cramér sin relativa heterodoxi. ena
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=