71 den genomatt straffa med döden påverkar människans eviga väl. Varje annan än Gud som avslutar en människas liv ingriper i »Guds regering och rådslut».'^'^ Den brottsling somdöms till döden visar just genomsin brottslighet att han inte är beredd för döden, och den beredelse somsker inför avrättningen håller inte måttet. Dels är det Gud och inte någon människa som bereder människan för döden, och dels visar erfarenheten av benådade brottslingar att den frampressade beredelsen var »ett gräsligt skrymteri, en förfärliglögn». Hade den som avrättas fått leva några år till hade han kanske kunnat frälsas.---^ Förbättringstanken spelade en stor roll för Lindblad. Dödsstraffet förhindrade att förbrytaren ångrade sig och uppfyllde sin plikt att i någon mån gottgöra sitt brott.--'^ Lindblads förbättringstanke är helt Insatt 1 ett frälsningsperspektiv, och knappast inriktad på att återanpassa den brottslige till samhället. Huvudsaken, - det kan aldrig för ofta upprepas - ligger vid all brottsmålslagstiftning däruti, att man icke blott straffar, utan ockförbättrar, d ä försätter den brottslige i den belägenhet, att den möjligen allrastarkaste inflytelse av Guds omvändande ande kan över honomsig utgjuta.^-"’ Med bakgrund i detta förbättringsperspektiv, och i att samhället måste skyddas mot en förbrytare så grov att han enligt cien världsliga lagen förtjänar döden, föreslog Lindblad att denne skulle göras blind genomatt ögonen stacks ut och för sin livstid hållas i fängelse. Genom blindheten skulle fången bli lättare att bevaka, gemenskapen med andra brottslingar förhindras och han hänvisas istället till minnet av sitt brott och till Guds andes verkan. Så tog samhället sitt ansvar även för fångens frälsning. Lars Landgren tog redan 1861 avstånd från tanken på att ersätta dödsstraffet med att ögonens utstingande, »särdeles som förmånen att läsa och betrakta Guds ord sålunda vore för evigt sådana offer berövade». Däremot försvarade han dödsstraffet. Samhället har rätt att genom straff och även dödsstraff försvara »redliga medborgare». Dödsstraffen kan avskaffas först när fängelserna minst lika bra som dödsstraffet oskadliggör brottslingen. Omöjligheten att undvara dem»är bästa beviset för deras tillfälliga rättmätighet».--^ 2.7. Några reflexioner Under åren 1809-1864 förändrades straffrättspolitik och straffsystemi Sverige. 1779 års förändringar i straffrätten ifrågasattes först, och starka krafter krävefe att MB:s straffbestämmelser skulle skärpas. Något sådant resultat nådde de Lindblad 1863 s 21 f, Lindblad uå s 208. Lindblad 1863 s 22 t, Lindblad u å s 208 f. 224 Lindblad 1863 s 22, 24. 22.4 Lindblad 1863 s 24. 224 Lindblad u å s 209 1. 227 Landgren 1861 s 189ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=