67 De som hylla denna åsikt, utgå uppenbarligen från hämnden såsom princip, antingen de nu vilja bringa en förment vredgad gudomlighet ett dödsoffer eller skänka det åt den retade hopen. 189 De två andra linjerna var inte lika tydliga i konturerna. På något sätt accepterade man dödsstraffets befintlighet med större eller mindre entusiasm. Till de minst entusiastiska hörde prosten Johan Magnus Almquist. Han menade att det var fel av prästeståndet att yrka på strängare straff än de övriga stånden: Ar det icke vårt egentliga kall, att förkunna nåd och förlåtelse åt den botfärdige och ångerfulle syndaren, även omhan vore den störste missdådare? Skola vi då såsompolitiska personer kunna försvara dödsstraffets bibehållande, och pålägga våra ämbetsbröder den tunga plikten att, sedan de förklarat brottslingen hans försoning med Gud och tröstat honommed försäkran omGuds syndaförlåtelse, följa honomtill stupstocken. 190 Dödsstraff strider mot bibeln, främst nya testamentet, och mot urkyrkans hållning. Almquist hänvisade till Jesu förebråelse mot Petrus, somville ta till svärd, som till ett förbud mot allt våld, samt till människornas skyldighet att förlåta varandra. Han stödde ändå tanken på dödsstraff alternativt med livstids straffarbete.'*^’ För Säve ledde tanken på syndarens förbättring till tvekan inför dödsstraffet. Beroende på omständigheterna kunde vissa grova brott försonas genom »ett helt livs ånger och lidande».'^- Prosten och sedermera biskopen Lars Landgren ställcie sig bakomtanken på alternativa straff, då det gav möjlighet att tillämpa dödsstraffet om det skulle behövas. Han menade »att de straff, sombäst verka till samhällets frid och fullkomning, även äro de Gudi behagligaste». Landgren kände sig träffad av ett yttrande av Björck, och försvarade sig genom en exposé över urkyrkans och bibelns syn på frågan. Visserligen hade den gamla kyrkan drivit sin avsky för blodsutgjutelse för långt, men en lära omdödsstraffets absoluta nödvändighet skulle ha ogillats i urkyrkan. Han tog avstånd från tanken på blodet som försonade landet som bunden till Mose tid. Mot denna satte han straffets säkerhet, och inte dess hårdhet, som det som förekommer brott. 1 Mos 9:6 fridlyser allt människoliv och är ingen befallning om dödsstraff. Möjligen ger 1 Mos 9: 6 och Rom 13: 4 rätt till det, men Kain och andra bibliska dråpare dödades inte.i'^^ Liksomvid föregående riksdag bestämdes en väsentlig del av debatten i prästeståndet utifrån Björcks uttalanden. Medan andra sombetonade dödsstraffets RD 1862-63 R o A V: 367 ff. RD 1862-63 Pr V;308. RD 1862-63 Pr VI: 230. RD 1862-63 Pr VI: 230. RD 1862-63 Pr VI: 274 fl.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=