62 I prästeståndet debatt behandlades bl a de bibliska texternas betydelse för den borgerliga lagstiftningen. Biskop Johan Albert Butsch stod där närmast de Geers utvecklingstanke, i det han uttryckte sin tro på en under tidernas lopp stigande uppenbarelse och en allt mera fullkomnad uppfattning av gudomlig sanning och rätt, varigenom rättens begrepp framträder allt mera renat och förädlat såsom allt mera genomträngt av godhet och barmhärtighet. Därför var lagstiftarna inte »strängt bundna» vid forna tiders rättsuppfattning, utan kunde i lagen »göra modifikationer».^=2 Vilka konkreta slutsatser för lagstiftningsarbetet Butsch egentligen ville dra ger hans uttalande inga direkta besked om. Hans position synes kunna bestämmas till allt mellan mycket reformvänlig — om man tar fasta på det utvecklingsoptimistiska draget — och relativt konservativ — om man tolkar »strängt bundna» och »modifikationer» snävt. Kanske var denna öppenhet för tolkning anledning till att åtskilliga instämde med vttrandet. Butsch position kan dock något preciseras genom jämförelse med biskop Gustaf Daniel Björcks nedan presenterade uttalande, då Butsch inlägg var föranlett av och ett avståndstagande från Björcks yttranden. Butsch synes då värja sig från en bundenhet vid vissa bibliska satser. Detta framgår också av hans sätt att argumentera, somtill skillnad från Björcks inte uttryckligen åberopar sig på bibeln. Samtidigt var Butsch avståndstagande mycket moderat; det somskildedemåt var utgångspunkten. Butsch, som synes förutsätta att lagstiftning har ett nära samband med teologi måste förutsätta en teologisk utveckling för att kunna försvara en juridisk. Björck tog däremot som en huvudpunkt avstånd från att blanda samman andligt och världsligt regemente. Liknande synpunkter somde ovan omButsch framfördaskulle också kunna anläggas på Säves kritik av Björck. Säve påstod att mildare straffbestämmelser Innebar ett närmande till kristendomens anda - i motsats till den mosaiska lagen sominte är »ämnad för alla tider». Men vad sade då egentligen Björck? Det finns en dubbelhet i Björcks argumentering som medförde missförstånd. Trots sina ofta återkommande bibelhänvisningar var hans straffrättstänkande snarast av filosofisk karaktär. Till grund låg principer somåterfanns i bibeln, men vars giltighet tydligen inte berodde på detta. Ett typiskt exempel var hans försvar mot Säves kritik att han lade den mosaiska rätten till grund för strafflagarna; Jag tror huvudsakligen blott, att den allmänna grundsats, somi denna lag och i det Noachitiska budet är i detta avseende framställd, ingalunda är av blott temporär giltighet, utan bör i den kristliga lagstiftningen framgent tjäna till ledning.i^^ '5;! RD 1859-60 Pr IV: 15. '53 RD 1859-60 Pr IV: 14. '53 RD 1859-60 Pr IV: 13. '55 RD 1859-60 Pr IV: 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=