60 lön är döden» (Rom6:23) utvecklade han sin straffteori. Straffet är följden av människoandens frihet, som denne utnyttjar till att avvika från helighetens krav, och därför »förstör sig själv, dvs dör». Härav drog Tranaeus slutsatsen att dödsstraffet är av Gud infört i världen. »Dödsstraff måste alltså antagas i varje samhälle, som vill uppfylla sitt höga ändamål och vars lagstiftning skall motsvara sin urbild.» Motståndet mot dödsstraff beror på otro - att man inte tror på ett liv efter döden utan ser den somen slutpunkt. På liknande sätt motiverade han kroppsstraffen.'^^ 2.5, Partiella reformer Genom initiativ vid riksdagen 1853-54 påbörjades den partiella strafflagsreformen genombl a en KF »om ansvar för stöld och snatteri samt rån». I denna kvarstod dödsstraffet endast vid rån sommedförde att offret dödades. Ett antal motionärer och talare önskade att dödsstraff skulle stadgas vid fler brott, framför allt vid alla former av rån; detta oftast av avskräckningsskäl och med motiveringen att brottet blivit vanligare på senare tid.'^^ Därför hänvisades från LU:s sida till principen »liv för liv» som argument mot att behålla dödsstraffet för rån. I sammanhanget anfördes också att benådning skedde då liv ej spillts.Även 1 Mos 9:6 anfördes i stånden. Anders Medin hänvisade till stället som en motivering för att rånare som skadat sitt offer skulle dömas till döden.Kravet är ett tydligt exempel på hur nära 1 Mos 9:6 förknippades med dödsstraffet. En strikt läsning utifrån en allmän talionsprincip borde snarast leda till tanken på att någon form av kroppslig skada skulle tillfogas brottslingen - särskilt med tanke på att ett utvidgat bruk av spöstraffet föreslagits i och debatterats av bondeståndet. I denna debatt hade Medin själv deltagit En något annorlunda tolkning gjordes av byråchefen Henrik Adolf Oskar Carlheim-Gyllcnskjöld: Den gudomliga rättvisan kräver, enligt min åsikt, icke dödsstraff i annat fall, än då liv är spillt, enligt det gudomliga budet: »den som utgjutet människoblod, hans blod skall av människor utgjutet varda»; men jag anser, att folkets rättsmedvetande ännu fordrar dödsstraff även för andra grova brott, än sådana, varigenomliv spillas.''*- Som en avvikande röst vid denna riksdag - där den strafflagstiftning som beslutades inte gick längre i radikalism än benådningspraxis, och knappt ens så 136 RD 1847-48 Pr IX: 535 ff. '^7 SFS 1855:61 s 9 § 24. RD 1853-54 R o AX:254, 357 f, 362 ff. Pr VII: 153, Bg V:238 f, Bo II: 150 (dödsstraff för 4:e resan stöld), VI:408 f, 411, 413, 416, 434. •39 RD 1853-54 LU37:30, 48:18, R o A X:359. •'*0 RD 1853-54 Bo VI:434. ■•*' RD 1853-54 Bo I: 76 ff. 87 ff. '■•3 RD 1853-54 R o A X:369. 138
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=