57 som om möjligt skulle förbättras. Väsentligt är sannolikt också att Sävc tillhörde den stora gruppen klart utvecklingsoptimistiska debattörer, som fr a uppträdde i prästeståndet.'** En tydligt teologiskt motiverad utvecklingsoptimism företräddes också inomadeln av professorn Pehr Gustaf Cederschiöld: Men sedan sederna nu har blivit mildrade, behöver lagstiftaren icke mer låta bruka sig till verktyg åt den enskilda hämndlystnaden. Fritt må vi därföre nu vända vår blick från den mosaiska lagens låga vedergällningsrätt, som ropade »liv för liv!» och höja den till Kristi kärleksfulla lära, näml. Hans, som »icke har lust till någon syndares död, utan vill, att han omvänder sig och lever.»112 Professorn Anders Erik Knös kontrasterade också »Mosaism» och kristendom och avvisade därvid, med hänvisning till försoningen i Kristus, tanken på att människans handlande eller lidande skulle kunna försona något brott. Prosten Lars Olof Berg kontrasterade å sin sida den gamla lagstiftningen—som han menade vara en vredens och hämndens lag — mot den nva, som mer kristlig och därmed ett evangeliumför brottslingen, samt visande samhällets kärlek till honom.**•* Det utvecklingsoptimistiska perspektivet kunde leda till olika syn på dödsstraffets berättigande. Lektorn Johan Haqvin Wallman betonade kulturens långsamma framåtskridande och försvarade det gamla straffsystemet. »Straffrätten ligger i den Eviga rättvisans idé.» Straffet blir så en nödvändig vedergällning, och alla andra verkningar är sekundära.*Inför dödsstraffet röjde Wallman dock en viss ambivalens. Han hävdade att det händer att den eviga rättvisan straffar brottslingen med döden, och att vissa blodskulder enligt alla kulturer måste försonas med blod. Samtidigt är straffet så radikalt att det bör undvikas — särskilt som de inre aspekterna av människors handlingar är omöjliga att bedöma, och det i kristendomens anda ligger att inte vilja syndarens död. Professorn, seefermera biskopen, Johan Henrik Thomander avvisade dödsstraffet utifrån möjligheten till misstag och att det inte är bibliskt grundat. 1 Mos 9:6 är inte ett ofelbart rättesnöre för alla tider, då de första i bibeln nämnda mördarna inte undergick dödsstraff. Jesu ord i Matt 26: 52, omatt den somgriper till svärd ska dödas med svärd tillämpade han inte själv somen rättsregel, då han inte överlämnade Petrus till rättvisan efter att han huggit örat av Malkus.* *7 En utvecklingsoptimistisk grundton - påminnande omden i riksdagsdebatRD 1844-45 LU 93 bihang s 12 f. RD 1844-45 R o A X; 129; jfr Pr XI: 340 ff. ' RD 1844-45 Pr XI: 207. '>■* RD 1844-45 Pr XI: 361 ff. RD 1844-45 LU 93 bihang s 21 f. RD 1844-45 LU93 bihang s 22. RD 1844-45 Pr XI: 3 14 f. 113 116 116
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=