54 Den Oscar närstående generaldirektören Claes Livijn var ingen anhängare till dödsstraffet: När skall man begripa, att slå ihjäl människor icke är det samma som att förbättra dem: att det skådespel man tillställer medelst avrättningar, är grymt för somliga och immoraliskt för andra, och att det ansvar är omätligt, vilket vilar på dem, somöverlämna åt evigheten en mängd själar somvarken haft tid, eller utvägar att därtill bereda sig.^-^ Även bland de till en genomgripande straffrättsreform kritiska fanns inflytelserika personer, såsom justitiestatsministern Mathias Rosenblad, för vilken straffrättens viktigaste syfte var säkerheten, och dödsstraffet speciellt motiverat utifrån sin avskräckningseffekt. Även kroppsstraff och ärans förlust var straff somborde bibehållas, det förra särskilt med tanke på de annars kraftigt ökande kostnaderna för fängelserna.^^ 2.4. Förberedelsetid I lagberedningens betänkande 1842, angående vilka straff som borde ifrågakomma i den kommande strafflagen, motiverades dödsstraffets bibehållande utifrån samhällets plikt, i motsats till teorier grundade på samhällsfördrag.'^'^ Flera ledamöter i lagberedningen betonade också dödsstraffets karaktär av samhällets nödvärnsrätt.^^ Då inget annat straff framkallar så mycket fruktan ansågs dödsstraffet vara det mest avskräckande straffet. Dessutomargumenterade lagberedningen: Lagstiftaren bör jämväl fästa avseende på folkets allmänna föreställningssätt; och enligt detta anses vissa brott så avskyvärda, att de icke kunna försonas med mindre, än den brottsliges död. Denna föreställning bidrager till att göra sådana brott mer sällsynta; och det torde var betänkligt, att, genomantagande i lagen av ett ringare straff därå, förminska livligheten av en sådan föreställning och därmed även dess verkan. Häradshövdingen Jacob Melker Spens anknöt också i sin reservation till folkets föreställningar. I anslutning till Beccaria framförde han tvekan om dödsstrafS 1 f Del XII Anteckningar omfångväsendet i allmänhet i Vf 146:13 KB. Rosenblad 1840 s 16 ff. »Då den högsta frihetens lag måste gälla även för samhället; kan för detta likasom för individen, endast plikt innebära källan till rätt. Saknande giltig makt till allt somicke syftar att uppfylla en plikt, måste samhället däremot äga makt till allt, somför plikts uppfyllande är nödvändigt. Sådan är även grunden till dödsstraffets rättmätighet. Om samhället för ingen del må spilla någon sin medlems liv, utan en därtill tvingande plikt; så må dock ej heller något liv sparas, när samhället är skyldigt att uppoffra det.» Lagberedningens 1844 s 116 f; jfr en liknande tanke om att statens rätt att »annihilera» en medborgare också innebär plikten att göra det, hos Nyblarus 1852 s 21 f. Lagberedningens 1844 s 138, 158. Lagberedningens 1844 s 117 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=