53 grunden borde reformeras och utbyggas, då, också i enlighet med lagkommitténs förslag till kriminallag, frihetsstraffen borde vara de huvudsakliga straffen.*^^ Oscar skilde mellan »Psykiskt-affliktiva» eller »själsstraff» och »Fysisktaffliktiva» eller »kroppsstraff», och hänförde dödsstraffet till kroppsstraffen. Han betraktade det som det yttersta kroppsstraffet, då straffet inte mäktar sträcka sitt välde över dödens gräns, och ifrågasatte om samhällets rätt att oskadliggöra förbrytaren kan gå längre än till berövande av friheten, och om samhället har rätt att döda någon somett medel att avskräcka andra. Snart sagt alla de i dag klassiska argumenten mot dödsstraffet anfördes — som statistiska exempel på dess obehövlighet, risken för justitiemord, att förbättring omöjliggörs och den svåra valsituationen somframför allt innehavaren av benådningsmakten försättes i. Också argument av teologisk karaktär för dödsstraffet bemöttes. Vedergällningen enligt jus talionis tolkade Oscar så, att brottslingen skulle drabbas av den exakta upprepningen av sitt eget brott. Då detta måste avvisas somgrymt och omänskligt, så faller vedcrgällningsläran somgrund för straffrätten. Gentemot dem som grundade sitt stöd för dödsstraffet på tolkningen av vissa, ej nämnda, gammaltestamentliga bibelställen, hävdade Oscar såsom kristendomens anda att livet inte är det enda eller det högsta, utan en prövotid och uppfostran inför ett annat och saligare liv st^mär människans mål och hem. Då är att försvara dödsstraffet »att vilja intränga i försynens outrannsakliga beslut» då dödsstraffet förkortar prövotiden och avbryter uppfostran. Bokens huvudärende gällde dock fängelsesystemet. Oscars sympatier låg hos Philadelphiasystemet (ensamhet i cell), medan Auburnsystemet (gemensamt arbete under tystnad) enbart var användbart i fall av långa strafftider eller där ingen förhoppning fanns omfångens förbättring.^^ Inomfängelset bedömdes fängelsesjälavården sommycket väsentlig. »Fångens religiösa undervisning är den säkraste grundval på vilken all förbättring måste stödja sig, den rot ur vilken all pånyttfödelse måste utgå, för att äga friskhet och bära goda frukter.»^^ Frågan omstraff och straffanstalter tillhörde för Oscar tre områden: religionens, rättslärans och politiken.*^0 Tiden här är en uppfostran för evigheten. Straffen skulle om möjligt vara förbättrande och själavården en väsentlig del av fängelsesystemet. Den förbättring som åstundades hade två mål: fångens återanpassning i samhället och hans eviga salighet. De två målen hade dock för Oscar en gemensam väg: Philadelphiasystemets ensamma cell, där fängelseprästen var den ende att samtala med. Synen på religionen som förbättrande sammanfattades genomsin motsats: »talar religionen fruktlöst, så är intet hopp omförbättring mera övrigt.»'^* Se t cx Oscar 1840 s 21 ff, 149 f. Oscar 1840 s 4 tf. **** Oscar 1840 s 75 f. Oscar 1840 s 123. Oscar 1840 sill. Oscar 1840 s 123.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=