50 skaffande för lasteligt tal.^^ Riksdagen gick dock endast med på att införa 2—10 års fästning somalternativ till dödsstraffet.^^ Principiellt intressantare är frågan omde kvalificeradedödsstraffen. I bondeståndet motionerade Nils Insulin omkvalifikationernas avskaffande, då i en tid av ökad bildning och förfinad känsla halshuggningen i sig själv väcker tillräcklig fasa och avsky för att verka avskräckande.En motion med samma syfte väcktes av borgmästaren Carl Olbers i borgarståndet. Enligt denna kunde ett verkställande av dödsstraff somär plågsamma eller förlänger avrättningen bara genomföras av den hämndlystne despoten. Livets förlust är den högsta försoning lagarna kan kräva, och kroppens styckande eller upphängande är ovärdigt ett upplyst samhälle och oförenligt med tidens anda. Olbers föreslog därför också att den avrättades kropp omedelbart skulle grävas ner av skarprättaren på avrättningsplatsen.Rådmannen Jeuns Hemberg motionerade om rådbråkningsstraffets borttagande ur lagen, eftersomdet var omänskligt.LUavvisade dock tanken att helt avskaffa dödsstraffens kvalifikationer, då detta skulle störa graderingen av brott och straff i lagen och därför rubba strafflagstiftningens grunder. Däremot tillstyrktes rådbråkningens avskaffande, då brottet för vilket denna stadgades - våld å skeppsbruten varav döden följer - inte var grövre än flera andra brott. Rådbråkningen föreslogs ersättas av högra handens avhuggande och stegling eller bränning.^° Tre av stånden biföll LU:s betänkande medan prästeståndet återremitterade det, efter en debatt präglad av starkt ifrågasättande av konfiskationen av den dömdes egendom, då den drabbade de efterlevande hårdast. Av samma anledning ifrågasattes steglingen somstympning efter döden.KM:ts bifallande svar på riksdagens skrivelse innehöll bl a: »Då en brottsling gjort sig förtjänt att till livet straffas, fordrar närvarande tids bildning, att enkelt dödsstraff är det enda att tillämpa.» KM:t anmärkte också att benådningsmakten alltid gav honom möjlighet att göra den mildring av lagen han ansåg nödvändig.^- Ivar Seth menar att från och med hösten 1834, alltså ett halvt år innan svaret 21/3 1835, hade Karl XIVJohan regelbundet genomnåd förskonat från kvalifikationerna.^^ I riksdagsdebatten 1840 framhölls det även somett faktumatt alla benådades från dödsstraffens kvalifikationer. ^5 RD 1834-35 Prop 65. SFS 1835:33 s 2. 67 RD 1834-35 Bo 1:506 1. 6** RD 1834-35 Bg Bihang nr 148. 6*^ RD 1834—35 Bg Bihang nr 167. I ett till lagkommittén insänt anonvmt memorial angreps rådbråkningen som »en barbarisk hämnd så mycket mera ändamålslös, sombrottslingen genomblotta dödsstraffet sättes urstånd att vidare skada», memorial 18/11 1813 vol 18 ÄK 19 RA. 70 RD 1834-35 LU 131. 71 RD 1834-35 R o A XV: 240 f, Pr XII: 102 ff, Bg VI:466 f, Bo VII: 401. 7-2 RD 1834—35 1 Sami 2 Avd nr 4 s 4 f. var de sista i Sverige steglade Anders Svala och Nils Ösare, avrättade inomWahlbo socken den 20/8 1834, skrivelse från KBh i Gävleborgs län 21/8 1834 i utslagshandlingar 1/9 1834 NJrA RA. Jfr uppgiften i RD 1840—41 Bg 111:712 att Karl XIVJohans eget möte med stegel och hjul på en resa föranledde att han sedan alltid beviljade sådan nåd. 7-» RD 1840-41 LU 16 s 3 f, R o A V:271. 73 Seth 1984 s 41 f. Möjligen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=