47 ett förslag till ny allmän civil- och kriminallag. Vid tillsättandet fanns målsättningen att det färdiga arbetet skulle föreläggas riksdagen 1815.Målsättningen uppfylldes ej, men några huvudpunkter i lagkommitténs arbete förelädes dock riksdagen 1815. Till dessa hörde tankar om en genomgripande förändring av straffsystemet — med inskränkning av böter och kroppsstraff, avskaffande av fängelse på vatten och bröd och ett betydligt utökat användande av fängelsestraffet. I propositionen drogs slutsatsen att detta krävde att det i god tid anslogs medel till byggande av arbets- och korrektionshus.I sina två svar på propositionen i denna del accepterade ständerna i allmänhet lagkommitténs förslag, men överlämnade åt KM;t att förbereda anstaltsbyggandet, så att nödvändiga inrättningar stod färdiga när lagförslaget antagits. Samtidigt beslutades omutbyggnad av arbets- och korrektionshusen i Karlskrona och Norrköping, och inrättandet av ett nytt sådant i Gävle.finns skäl att bedöma detta tillfälle som något av ett genombrott för idén om fängelse som dominerande strafform. En 1824 sluten traktat med Storbritannien mot slavhandeln ledde till att en särskild strafflag med dödsstraff för slavhandel infördes 1830. I en oavslutad anonymt utgiven broschyr, som trycktes i Stockholm 1828 under titeln Reflexion öfwer Dödsstraff, afseende dessas totala afskaffande, vände sig författaren mot tanken att den dömde genomdödsstraffet försonades med Gud och människor. Den tanken ansågs stå i motsättning till att den dömde genomångern redan skulle vara försonad med Gud. I stället hävdades en förbättringstankc, enligt vilken straffet hindrade försoningen med Gud: vi anse, att visshet omsaligheten hos människo-själen vid överflyttningen till en evighet icke kan grunda sig på blotta Guds nåd, utan att människan genomsina handlingar åtminstone gjort sig förtjänt därav. Försoning är icke ett ögonblicks verk; den fordrar så väl tid som något i verkligheten existerande; 47 Därför borde den dömde inte avrättas, utan få tillfälle att genomen förändrad vandel försonas med Gud. På samma vis avvisades dödsstraffet som en försoning med eller på något sätt till nytta för människor. Den döde kominte till liv genom mördarens avrättning, inte heller var dödsstraffet avskräckande för andra. Nils Fredrik Biberg, professor i praktisk filosofi, företrädde i sin Lärobok i Criminal-Rätten en uppfattning omstraff och dödsstraff, där inflytandet från Kant är tydligt och som pekade frammot Boströms. För Biberg är straffet en proportionellt utmätt samhällets vedergällning, som därmed också blir en seHäthcn 1990 s 194. RD 1815 Bih.-ing III: 44 fl. RD 1815 Bihang V: 1006 f. Jtr Häthcn 1990 s 196 och Wieselgrcn 1895 s 338. SFS 1830:33 s 325, RD 1828-30 prop 42 s 1. Rydberg 1896 s 264 ff; jfr Skytte 1986 s 106 ff. Reflexion 1828.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=