42 människoblod, så är det det magiska ordet och altaret står alltid redo> Ironinär tydlig, men riktas inte mot kristendomen, somför Lucas är ett stöd för hans egen uppfattning; han anför berättelsen omKain, bergspredikan och ordet om att Gud inte vill syndarens död utan hans omvändelse (vilket han dock hänför till Jesus och inte till Hesekiel) som bibliska beläggställen7 Ur kristen synpunkt, menade Lucas, begår samhället genom avrättningen ett större brott än mördaren, då själen, livet i sig, dödas. Medan det oskyldiga offret var en kandidat för paradiset störtas mördareni evigfördömelse. Att döma någon till döden är inte att döma någon till ett ögonblicks lidande utan att spela med hans värdighet sommänniska och hans bestämmelse somkristen, då den somdör skyldig idag senare kanske kunnat dö rättfärdig.®^ I Victor Hugos roman Le dernier jour d'un condamné återkommer en liknande tanke. Domarna och juryn har inte förstått det lidande den dödsdömde gått igenomefter domen. Man inser inte att han har en intelligens som räknar med livet och en själ som inte är förberedd för döden, utan tänker att för den dömde finns varken ’före’ eller ’efter’; man ser bara en vass eggs fall.^ För Hugo är att bruka dödsstraffet att ha bristande respekt för människovärdet och inte ta med evighetsperspektivet i beräkningen. Ett företal från 1832 avslutas med en framtidsvision utan bödel och giljotin. Kristi milda lag har trängt in i samhällets lagar, och brott ses som en sjukdomsomska behandlas med mildhet och inte med vrede. Korset ersätter galgen. Även Hugos författarskap ska ses i relation till de Maistre. Tydligast gäller det romanen Han ddslande. De Maistres Les soirées de Saint-Petershourg bedöms av Mary Irene O’Connor vara den viktigaste källan till de filosofiska idéerna i Han ddslande. Det är bödelns gestalt, karaktär, arbete och samhällsställning som Hugo hämtat från de Maistre.'' Savey-Casard menar att det är omöjligt att inte i romanen se ett svar på de Maistres verk. Hans apologi för bödeln besvaras med en skildring där bödeln jämställs med en fasansfull bandit och skildras somen mördare inomlagens ram.'^ Aven i den franska lagstiftningen komen reaktion mot revolutionens slutliga hållning rörande dödsstraffet - att detta skulle förekomma enbart i form av »simple privation de la vie».'^ Gode Pénal av 1810 införde kvalificerat döds- ^ Lucas 1827 s 91 f. Boken var det vinnande bidraget i två tävlingar, den ena rörande dödsstraffet, den andra rörande dess avskaffande. Visschers 1864 s 8. Om den senare tävlingen, se Schazmann 1936 s 228 ff. ^ Lucas 1827 s 351; jfr Hes 18:23, 32; 33:11. * Lucas 1827 s 130 not 1. 9 Hugo 1985 s 438 kap VI. Hugo 1985 s 416. " O’Connor 1942 s 31 ff. Savey-Casard 1956 s 257. Formuleringen t ex i Lepeletier Saint-Fargeau 1826 s 108, 118 (rapport sur le projet du Code pénal); jfr Kellv 1986 s 196, 200.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=