40 kämpas med sociala åtgärder eller med avskräckande straff har lämplighetsresonemanget sin bakgrund i frågan om straffet somändamålsenligt eller i sig rätt - dV s, i motsättningen mellan prevention och vedergällning. Upplysningens naturrättsliga uppfattning ledde till att samhället sågs som ytterst bestående av självständiga individer. Detta bröt starkt mot en mer traditionell hållning, i vilken äktenskapet, den legitima föreningen av man och kvinna, sågs somen av Gud given grundpelare i samhället. Illegitima sexuella förbindelser och därav följande barn kunde, beroende på utgångspunkt, antingen vara privata exempel på dålig smak och moral eller ett hot mot samhällets bestånd. Otukt och avrättningar - i båda fallen ingick i motsättningen också den mellan att framhålla och bedöma saken i sig eller att se på den utifrån det intryck den ger omgivningen. Konflikten mellan dessa två synsätt är också tydlig i fråga om lagen. I de många schatteringarna i synen på förhållandet mellan Guds och Sveriges lag ligger att sambandet dem emellan var på väg att rämna. Bruket att tolka samhället genomteologin och försöka forma det efter resultatet tappade mark. Det är konsekvent men förvånande att så många tar avstånd från tanken på straffet somförsoning med Gud. Den hade ändock hemvist i svensk tradition. Laurentius Petri hade i Een Predikan Emoot mandråp angående dråpare hävdat att de måste dö. Därför var överheten insatt, och försummade den denna sin plikt, så skulle brottslingen ändå inte undgå Guds hämnd. Fick dråparen leva skulle även landet förbannas för dennes skull och så dela straffet. Dråpare »äro rätta orsaken och upphovet till de plågor, som Gud för blods utgjutelse skull över jorden komma låter».Karl IXmotiverade att en för tidelag dömd måste brännas och inte halshuggas med att Gud i vrede annars skulle sända landsplågor. Avståndstagandet visar att upplysningstänkandet - och den av det påverkade teologin - till stora delar bestämde debattens ramar, språkbruk och gångbara argument. 2. Rationella och bibliska skäl 1809—1864 Tendensen i Sverige — liksom internationellt — var att debatt, lagstiftning och rättspraxis rörande dödsstraffet och straffsystemet i allmänhet under denna period gick från konservativ reaktion till reform— dock med en viss stagnation i reformtakten mot slutet av perioden. I den allt mer omfattande debattlitteraturen var ett nytt drag att resonemang av filosofisk förnuftstyp kompletterades av statistik över bl a dödsdomar och avrättningar. Ett karakteristiskt drag i Laurentius Petri 1562 fol E II ff (citatet från fol F III f). Kjöllerström 1957 s 94 f. 138
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=