37 bära ensam, såvida inte barnafadern kunde förmås eller tvingas till äktenskap.'27 Även här är alltså skam och ära nyckelord, och det väsentliga blir det somomgivningen ser. Barnamordsbrottet var tidens dominerande kriminalpolitiska problem. Sannolikt medverkade antagandet omett stort mörkertal till att understryka brottets betydelse.Barnamordenvar nämligen inte bara riktade mot det enskilda barnet utan mot nationen. Bakom förslagen om offentligt understöd, barnbördshus och barnhem låg en betoning av barnen sominte bara tillhöriga sina föräldrar utan även nationen. En signifikant skillnad gentemot t ex Johan Möller låg i att denne, trots att han hävdade att landets välstånd berodde på att den arbetande befolkningen förökades, betonade föräldrarnas ansvar för sina barn. Orsaken till att präster protesterade mot barnamordsplakatet och motsatte sig avskaffandet av dödsstraffet för barnamord var inte allmän konservatism. De gjordeen annan prioriteringutifrån andra värderingar än de somlåg bakom reformförslagen. De var inte beredda att överge delar av den officiella sexualmoralen för att minska antalet barnamord. Inget ont får tillåtas eller uppmuntras — inte ens somled i kampen mot något annat. Följdriktigt borde inte åtgårder vidtas somunderlättade eller uppmuntrade otukt även omdessa skullevara verksamma mot barnamorden. Dessutom delade många, båda präster och andra, inte värderingen att barnamorden var värre än otukten.Denna undergrävde äktenskapen och i förlängningen samhället självt. Det är påfallande hur prästerna i debatten framhävde äktenskapets värde, hur det måste främjas och skyddas och hur samhället var baserat på äktenskapet. Vanäran som följer med otukten är inte grundad i samhällets värderingar och kan därför inte utplånas av samhällets åtgärder, endast döljas. Den enda åtgärd somhar möjlighet att utplåna den är giftermålet. Äktenskapets starka ställning, liksom betoningen av föräldrarnas ansvar för sina barn, kan ses mot bakgrund av treståndsläran.’50 Där stod hushållsståndet under husfaderns ledning, tillsyn och ansvar. Barnamordscirkulärets åtgärder, som gjorde familjebildningen mindre angelägen, var därför ett hot mot samhället. Mannen flydde från sina åtaganden och kvinnan kunde inte ensam uppfylla dem— barnamord, eller att samhället fick ta hand omett ökande antal barn, skulle bli konsekvensen. Motståndet från prästernas sida mot barnamordsplakatet utgick även från att prästens ansvar för det sedligatillståndet i församlingen naggades i kanten. Församlingsprästen skulle kunna finna att skriftermålet var verkställt av annan präst, och att inga yttre medel fanns att övertala kvinnan att yppa den ansvarige mannen. Flon hade ofta inget att tjäna på en sådan åtgärd - bara riskera att henSc tex s 323 ff vol 5, oktober 1805, Drottning Hedvig Elisabeth Charlottas samling, Eriesbergsarkivet, RA. Se tex Anners 1965 s 29, 207 f. Se tex just denna synpunkt hos Henrik Gabriel Porthan i brev till Matthias Calonius 13/3 1797 i Porthan 1886 s 362. Omdenna, se Pleijel 1951 s 15 tf. 128 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=