36 Detta drag hos Gustaf III och hans tid är en nyckel till hans sätt att försöka lösa barnamordsproblematiken. Det var orsaken till att han inriktade mycket av sitt reformarbete på att minimera den skam och ärelöshet som den ogifta, gravida kvinnan utsattes för. För honomvar det naturligt att se en kombination av skamstraff och livstids fängelse som svårare, och alltså även mer avskräckande, än dödsstraffet. Några reaktioner på domen mot Magdalena Rudenschiöld visar att detta sätt att se inte bara var en filosofisk tanke i Beccarias efterföljd, utan en allmän känsla i Gustafs omgivning. När hon benådades - från dödsstraff till en timme vid skampålen och livstids spinnhus - så var det skampålen somupprörde känslorna. Den som meddelade henne benådningen ska ha kallat detta »tusende gånger värre än döden», och själv önskade hon hellre att dödsdomen skulle verkställas. Yttrandet att hon inte begärt nåd, »allraminst en sådan, som mig skänktes», säger en del om hennes bedömning av skampålen, liksompåståendet att det var mötet med rackardrängen med järnhalsbandet somorsakade hennes svimning på schavotten.Hedvig Elisabeth Gharlotta skrev dagen efter schavotteringen i ett brev att hade hon vetat detta skulle hon inte ha sökt rädda Rudenschiöld.Skampålen var värre än bilan. Johan Albert Ehrenströmsäger sigför egen del inte ha fruktat döden men bävat för vanäran, och betraktade schavottering som»1000:de gånger ohyggligare än att bliva halshuggen».Sådan var stämningen i Gustaf III:s omgivning. Mot denna bakgrund blir hans inriktning av arbetet för att förhindra barnamord mycket begriplig. De ekonomiska åtgärderna fanns där, men han tycks inte ha lagt lika stor vikt vid demsomt ex vissa adelsmän som i övrigt stod nära hans politik i barnamordsfrågan. Det är troligt att Gustaf III och de reformvänliga kretsarna omkring honom var beredda att åtminstone se mildare på (och eventuellt helt släppa de straffrättsliga sanktionerna mot) utomäktenskapliga förbindelser. Detta var ett pris värt att betala för att minska barnamorden, och överensstämde med den moral sompraktiserades vid hovet vilken Beth Hennings beskriver: »Fria förbindelser var så vanliga, att endast undantagen lät tala omsig».’-^ Även vid hovet var dock en utomäktenskaplig graviditet förknippad med skam. Den fick kvinnan Rudensköld 1851 s 18. Andra skildrare av schavotteringen påstår att hon slapp halsjärnet och först efter en tid svimmade, men noterar också den allmänna indignationen över behandlingen av henne, Barfod 1846 s 163 ff, Hochschild 1897 s 50 f, Ehrenström 1883 s 273 ff, Calonius 1902 s 63. Jfr omvanäran av ha varit i bödelshänder, t ex Grothe Nielsen 1982 s 115 omhur fångar och vakter vid Viborgs tukthus inte ville ha att göra med en sådan kvinna och s 201 f omhur kåkstrykningen i Danmark avskaffades 1751 pga att de straffade sedan inte kunde finna någon försörjning. Odaterat brev till Sophia Albertina från Hedvig Elisabeth Charlotta 1793-94 vol 13, Sophia Albertinas samling, Ericsbergsarkivet RA. Ehrenström 1883 s 251. Jfr hans skildring av sin egen schavottering s 263 ff. Ett tillfälle när utsikten att benådas till kroppsstraff medfört att en dödsdömd ej sökt nåd beskrivs i Charpentier 1969 s 112 ff. 126 Hennings 1990 s 148.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=