33 kungen till de enskilda inomfolket. De somnyttjar tillfället bär större ansvar än kungen, somöppnat det. Att blodskulden kopplades till folket och inte till riket kan också ses som att bördan flyttades från kungen, som kan identifieras med sitt rike, till de enskilda inom folket, som själva får bära den blodskuld som deras handlingar medför. Förändringen är inte endast av teologisk betydelse, utan medför även politiska och juridiska konsekvenser. Omblodskulden inte bara är en sak mellan dråparen och Gud utan medför förbannelse för riket, så har samhället ett egenintresse av att utkräva blodskulden av dråparen genom avrättning. Varje blodskuldsteori utesluter möjligheten av att lagstiftningsvägen generellt befria dråpare från dödsstraff. Omriket i sin helhet bär på blodskulden måste detta dessutom leda till mindre utrymme för kungens benådningsmakt, då varje benådning medför att skulden ligger kvar på landet. De olika blodskuldsteorierna i skrivelsen och dess förarbeten visar att olika tolkningar av blodskulden förekom vid denna tid, och att de kunde vara utbytbara. Det var inte teologiska hänsynstaganden som bestämde vad som skulle skrivas till kungen, utan snarast taktiska. Prästeståndet betraktade detta som en »angelägenhet av största vikt, men ock tillika av största grannlagenhet». 109 1.4. Några systematiska anmärkningar till konflikten omkring straffrättsreformoch barnamord Gustaf III:s förslag till avskaffande av dödsstraffet för barnamord, barnamordsplakatet och den efterföljande debatten visade på betydande, ofta principiellt grundade, motsättningar. Här har kungen och prästeståndet, åtminstone sedan Olivecronas skildringar av händelserna, setts somhuvudmotståndarna. Framställningen ovan visar att den bilden bör nyanseras; exempelvis framfördes vid förslagens behandling blodskuldstanken starkast av två talare på riddarhuset. De huvudagerande i det efterföljande försöket till systematisk studie av några motiv i och omkring konflikten är dock kungen och prästerskapet. Initiativet utgick från kungen (och kretsarna omkringhonom), och de protesterande delarna av prästerskapet framförde en motsatt uppfattning rörande barnamordsbrottet. Sociala faktorer är av väsentlig betydelse för förståelse av konflikten. I denna avslöjas också de grundläggande skillnaderna i målsättningen för lagstiftning och andra åtgärder för bekämpning av barnamordsbrottet som fanns i det svenska samhället vid denna tid. Det finns anledning att försöka att något komma åt Gustaf IIF.s personliga hållning till dödsstraffet. När vi bedömer hans hållning till dödsstraff och avrättningar bör vi komma ihåg, att han aldrig vare sig formellt eller reellt försökte avskaffa dödsstraffet somsådant, utan enbart strävade att inskränka anFol 181 r § 4 Pr konceptprot 29/5 1800 R 716 RA. Sc tex Olivecron.1 1891 s 45. Även omden senare forskningen i någon mån nyanserat bilden kvarstår grundsynen, se tex Anners 1965 s 279, 290, 314.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=