31 mest avskräckande.*^^ Det är också samhället som kräver straff för otidigt sängelag och somföreskriver ett annat ritual för kyrkotagning av kvinna som fött barn innan vigseln.*^*^ Möller betonade att man måste hålla isär den synliga och den osynliga församlingen. Utifrån detta framhöll han, att prästen endast kan förkunna syndernas förlåtelse, men inte har makt att meddela den: Vad han kan och bör, är, att genomGuds ords bruk och rätta tillämpning söka bringa syndaren i det tillstånd, och söka förmå honomatt fullgöra de villkor som av honomfordras, omhan av Gud skall få sina synders förlåtelse. Därför avvisades bruket att döma till hemlig skrift. För barnamordens bekämpande förespråkades ett sjupunktsprogram som innefattade bekämpande av otukten, främjande av — helst tidiga - äktenskap, uppenbarande av lägersmål och graviditet, varvid mannen borde ta den större delen av ansvaret och straffet inte bli hårdare än förtjänt, samt att barnamord straffas med det straff som svarar mot brottet.Möllers kyrkliga och teologiska grund framträder tydligt i tre väsentliga aspekter av hans program: äktenskåpet, prästens roll gentemot kvinnan och mannen när en graviditet blir känd, och hans mans- och kvinnosyn. Driften till fortplantning somGud nedlagt i människan har sin bestämda väg och ordning, äktenskapet, somGud förordnat. Äktenskapet är därför både en skyldighet och en rättighet. Samhället vinner också välstånd och lycka genom äktenskapet. Därför bör samhället, istället för att sätta upp hinder, gynna tidiga äktenskap. Möller lade stor vikt vid att lägersmannen skulle uppspåras och förmås att ta sitt ansvar - genom erkännande, äktenskap eller underhåll. Här hade församlingsprästen en central roll. Inför honomskulle kvinnan uppge lägersmannen och av honom mottaga varning för falsk angivelse. Han skulle sedan försöka förmå den utpekade mannen till bekännelse. Om denne nekade, skulle både kvinnan och mannen innan domstolsförhandlingen motta ytterligare förmaningar. Särskilt gällde detta om mannen skulle gå värjomålsed. Omhan redan Möller 1796 s 55 ff. Möller 1796 s 49 t. '30 Möller 1796 s 51 ff. »Vad i denna delen kan anses för mest bidragande till ändamålet, synes kunna sammanfattas under dessa huvudsakliga punkter och omständigheter, nämligen 1) att otuktslasten i sin början förckommes och dämpas; 2) att medel, tillfällen och anledningar till denna lastens befrämjande och utbrott hindras och avskaffas; 3) att giftermål befordras, helst tidiga, och så snart omständigheter tillåta; 4) att hävdad kvinnas tillstånd bliver, ju förr dess hellre, yppat; 5) att lägersmannen upptäckes och anses för lika, om icke mera brottslig, än kvinnan, samt bringas till äktenskap med efen lägrade, eller att giva däremot svarande upprättelse; 6) att lägersmål icke straffas annorledcs, eller hårdare och strängare, än det bör och förtjänar; och 7) att barnamord anses med det straff, sommot detta brott är naturligen och bäst svarande.» Möller 1796 s 14 f. Möller 1796 s 12, 25 f. 100 102 101 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=