30 1.3. Kampen mot barnamordsplakatet efter Gustaf III:s död^° Den officiella debatten ombarnamordsplakatet fortsatte även efter Gustaf III:s död. Vid jubelfesten i Uppsala 1793 komfrågan att behandlas utifrån bl a inkomna memorial.I ett av dessa önskade prosten Magnus Wiberg en förklaring av barnamordsplakatet eller dess upphävande. Detta skulle minska lösaktigheten och därmed även andra laster. Det hjälpte inte längre med varningar mot otukten när människor trodde sig kunna begå den utan åtal och med lagens skydd.^2 I sin skrivelse till KM:t hänvisade de församlade prästerna till prästeståndets skrivelse 1786, men framhöll dessutom särskilt att riket riskerade att uppfyllas av barn som, i sin hjälplöshet, antingen gick under eller låg staten till last. Avsnittet ombarnamord slutar med att skildra skörlevnadens konsekvenser. Den börjar med att fängsla och förleda den oskyldige, fortfar att bryta äktenskapets heliga band och omsider låter ur sitt sköte blodskulder uppstiga, vilka över fäderneslandet nedkalla hämnd och förbannelse.*^-’ År 1796 publicerade Johan Möller, samma år biskop i Visby, Oförgripliga Tankar om Barnamord, vari han kritiserade barnamordsplakatet för att det lämnat större frihet till otukt.Möller beskrev sin skrifts ändamål som »samhållets och församlingens välfärd»,^^ och denna uppdelning präglade de tankar som framfördes. Till största delen utgick Möllers resonemang från samhällets behov och krav. Landets välstånd beror huvudsakligen på att den arbetande befolkningen förökas och kommer till nytta i lantbruket och andra näringar.^^ De barn, vars födelse var följden av otukt, var till följd av vanskötsel oftast till skada för samhållet, och modern kunde, omhon blivit gift, fött fler och nyttigare barn.^^ Möller motiverade dödsstraffet inte utifrån bibeln men utifrån samhället. Han anförde 1 Mos 9:6 och 4 Mos 35:31 ff, men menade att dessa ställen inte är omedelbart tillämpliga för alla tider och samhällen. När människan ingår i samhället övertas hennes rätt till hämnd av regenten. Att denna hämnd får dödsstraffets formär naturligt, då mord är ett så allvarligt brott, straffet motsvarar brottet och - pga människornas kärlek till livet — dödsstraffet är det Om den fortsatta kritiken mot barnamordsplakatet efter 1809, se Gyllenram, Christina, Barnamordbrottet från 1786 till 1861, otryckt uppsats i tillämpade studier i rättshistoria 1968 s 9 ff Stockholms universitet och Persson, Birgit, Studier kring ogifta mödrar och utomäktenskapliga barn i Sverige 1778-1866, otryckt licentiatavhandling i historia 1968 s 67 ff UUB. Handlingar rörande jubel-festen 1793 s 112 f. Angående källläget för jubelfesten, se Rehnberg 1966 s 146 f. Wiberg 1793. Handlingar rörande jubel-festen 1793 s 208 f. Möller 1796 s 5. 95 Möller 1796 s 4. 9^ Se t ex Möller 1796 s 29 f. 97 Möller 1796 s 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=