28 inte av skam, utan p ga kvinnans svårighet att försörja barnet. Problemet hade förvärrats av barnamordsplakatet, somorsakat att kvinnan mer än tidigare fått bära hela försörjningsbördan för barnet. Ominte barnamordsplakatet ändrades så att lösaktigheten återfick sin »vanära och skymf», så var det, för att förhindra barnamorden, oundvikligt att låta staten ge barnen mat.^® På detta sätt kom Ekmansson att stå nära flera läger i debatten. Han hävdade dödsstraffets roll som det förnämsta avskräckningsmedlet. Samtidigt menade han att barnamordsproblemet inte kunde lösas genomavskräckning eller med någon annan straffrättslig metod, då det i grunden var kvinnans och barnets ekonomiska situation som orsakade barnamorden, och närmade sig därmed dem i riksdagen som ville lösa barnamordsproblemet med fr a ekonomiska medel och somofta var positiva till propositionen. Dessa samlade sig kring generalauditören Olof Malmerfeldts skrivelse till LU. Denne vände sig emot blottställandet av kvinnan och framhöll det fåfänga i att efterforska barnets fader. Denne var svår att överbevisa och kunde sällan betala ett rimligt underhåll. Själva principen omeftersökning kunde också leda till barnamord. Malmerfeldt framlade ett lagförslag utifrån principen att en tidigt avslöjad graviditet skulle gynnas. Uppenbarade den gravida kvinnan själv sitt tillstånd för kyrkoherden senast den tjugonde graviditetsveckan så skulle hon vara lagligt skyddad mot lagsökning, straff, förebråelser och arvlöshet. Honskulle också ha rätt till hemlig skrift och avlösning. Den sominte inomföreskriven tiduppenbarade sitt tillstånd skulle behandlas i enlighet med gällande rätt. Malmerfeldt föreslog också att en lägrad kvinna, oavsett eventuellt understöd från mannen, skulle få understöd av uppbördsmedel till barnet fyllt tio år eller så länge det var i livet. Då de medel somavsatts i barnamordsplakatet inte var tillräckliga föreslog Malmerfeldt att en särskild skatt skulle betalas till ändamålet av ogifta eller barnlösa män mellan trettio och sextio års ålder.^* I borgarståndet föreslog Peter Ekströmatt Malmerfeldts och inte hans eget memorial skulle läsas upp.^^ p| riddarhuset stöddes Malmerfeldts förslag av förre häradshövdingen Magnus Blix. Han kritiserade skarpt bruket att inte tilltala för lägersmålet förrän barnet var fött. Denna domarens bekvämlighet, att samtidigt med brottmålet även behandla frågan om underhåll, medförde att den tilltalade kvinnan trodde att hennes brott inte bestod i lösaktigheten, utan i födandet av barnet. Skam och fattigdom orsakade barnamorden. Blix hänvisade också till Ryssland, där man inte hörde talas ombarnamord eftersomstaten använde oräkneliga summor till att underhålla mödrar och barn. Endast om staten så försökt friköpa sina barn från mord äger den rätt att »mörda mörderskorna». Malmerfeldts förslag borde antas, med tillägget att kvinnorna skulle RD 1786 Prs264ff. RD 1786 Pr s 247 ff. För att bekämpa barnamorden föreslog Völkersamen 1779s 14 att ogifta skulle bekosta hittebarnshus. 82 RD 1786 Bg s 190.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=