24 lag och naturrätten var i sig typisk för debattklimatet. I debatten förekomockså från många sidor ett awisande av att dödsstraff skulle kunna medföra någon formav försoning inför Gud.^° Trots att denna lärainteframfördes av någon vid riksdagen kände alltså åtskilliga ett behov att distansera sig från den. Näst förslaget rörande barnamordsbrottet var förslaget att trolldomsbrottet skulle utgå ur lagen det mest signifikanta. Brottet sades vara »ett orimmeligt brott av papistiska inbillningar diktat, uti alla upplyste regeringar icke ens i lagstiftningen nämnt.»^' Prästeståndets LU ville däremot att brottet skulle behållas - även omstraffet kunde sänkas från döden till landsförvisning - därför att trollkarlar, oavsett sina verkliga krafter, annars skulle kunna dra nytta av folkets vantro. För adelns LUvar däremot just trolldomsbrottets existens i lagstiftningen en orsak till vantro och vidskepelse.^- Resultatet av riksdagsbehandling blev, sedan de fyra stånden jämkat sig samman, att dödsstraffet avskaffades enligt 8 av de 21 §§ propositionen omfattat. Trolldomsbrottet togs helt bort ur lagen. När det gällde barnamord avskaffades presumtionen mot kvinnan. Det räckte inte längre med att hon dolt sin graviditet och, efter att i hemlighet fött barnet, gömt det; hennes uppsåt skulle vara styrkt. Dessutom komdödsstraffet för övervåld mot ämbetsman att inskränkas till färre ämbetsmannagrupper.^^ Helt verkningslösa blev inte de förslag som riksdagen lämnade utan bifall. För tidelag verkställdes ingen dödsdomefter 1778, trots att de komatt avkunnas så sent som 1862 i första instans. Samtidigt med riksdagens arbete utfärdades — som ett led av firandet av drottning Sofia Magdalenas kyrkotagning - ett KBr 1/11 1778 till hov- och överrätterna, med befallning att de skulle inhämta kungligt bifall innan de lät någon dödsdomgå i verkställighet.Även omde flesta dödsdomar enligt tidigare gällande författningar underställts Kunglig Majestät (KM:t), så blev detta nu obligatoriskt.^^ Först efter riksdagens slut kom barnamordsplakatet att offentliggöras.^^ Det var avsett att förhindra barnamord genom att skydda den ogifta gravida kvinnan från skymfningar. Därför förbjöds vittnena vid det hemliga skriftermålet, som skulle verkställas av varje präst som anmodades därtill, att berätta vem som avlösts. Församlingen skulle endast meddelas att en okänd person avlösts Se ovan samt Anners 1965 s 282. RD 1778-79 R o A s 454. «>-’ RD 1778-79 Pr s 134, R o A s 491. Anners 1965 s 122 f, 288 ff. Jfr s 109 ff och MB 16:1. Olivecrona 1891 s 154 ff, Almquist 1938 s 48 f. Odhner 1885 s 565, Ny Lag-Samling 1847 s 247 f; jfr Inger 1994 s 180. En liknande bestämmelse hade införts i Danmark redan 28/5 1735 och i Slesvig 16/11 1746, Kongelige Rescripter 1788 IV: 1:245 f, Schiitze 1856 s 262 f. Jfr Inger 1976 s 49 omhur hovrätternas skiftande tolkningav KBr blev orsak till ett KBr 22/3 1803 omleuterationsförfattningarna. För det tidigare rättsläget, se Nehrman-Ehrenstråhle 1759 s 246 f. ^7 Anners 1965 s 229 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=