22 av de hedniska folkens lagstiftning. Genom kristendomen har människolivet fått sitt rätta värde och dödsstraff införts för dråp, vilket medfört större säkerhet och sparat liv. Bibeln innehåller visserligen för Celsius »de allmänna och bästa principer på vilka mänsklig lagstiftning bör för deras eget bästa byggas», men i Bibeln finns också »några Guds egne och mänskosläktet i allmänhetföreskrevne såpositiva lagar, somingenjämkning eller förändring tåla kunna.» Sådana positiva lagar hänvisade Celsius till när han tog upp tre brott - barnamord, blodskam och tidelag — och hävdade att dödsstraffet skulle bevaras för dessa. Till stor del hämtades bibelbeläggen från Moseböckerna, men angående tidelag åberopades också Rom 1. Guds lag föreskriver alltså dödsstraff för dessa brott, men samtidigt påpekade Celsius noggrant att timliga straff inte kan försona Gud.'*^ Prosten EricJonas Almquist drog andra slutsatser än Celsius, då han menade att barnamörderskan kunde dömas till det i propositionen föreslagna straffet - högsta kroppsplikt, livstids tukthus och schavottering och ett par ris på varje årsdag av brottet —vilket han menade skullebättre hämma barnamord än dödsstraffet, och dessutom spilla färre liv. Ändamålet med straffet är inte brottets försonande inför Gud, vilket inte kan ske genommänniskoblod, utanjust brottets hämmande och förminskande. Almquist såg bibelorden som brukade användas som stöd för dödsstraffen inte som en i Guds helighet grundad morallag, utan som en lag somGud själv dispenserat från, och somdärför andra regenter också kan dispensera från genom nåd eller genom lagstiftning. Davids skonandeav Absalomi 2 Sam 14 är ett exempel på denna rätt. Häri gjorde Almquist ingen skillnad mellan den teokratiska lagen, de direkta lagbestämmelserna somgetts till folket Israel genomMose, och andra uttryck för Guds lag."*^ Bondeståndets slutsatser i sitt betänkande liknade Almquists, men var grundade i en syn på religionen somstod Gustaf III:s nära. Bondeståndets uppfattning var att lag, både gudomlig och världslig, var att betrakta som en målsättning - somi många fall bättre uppfylldes genomandra straff än dödsstraffet. Adelns LUå sin sida angrep problemet med Guds lag på ett något annat sätt. Guds positivalagar för människosläktet är oföränderliga, p g a hans helighet och rättfärdighet. Till dessa kan dock inte kravet på dråparens död i 1 Mos 9 räknas, då Gud själv inte följde den gentemot Kain i 1 Mos 4 och fristäderna i 4 Mos 35:6 och 5 Mos 19 inrättades; Gud har därför lämnat regenter fritt att inrätta straffen så att de befrämjar »hans ära och samhällets lycksalighet.» Sålunda kunde LU, utifrån tanken att ett kombinerat frihets- och skamstraff var mer avskräckande, tillstyrka propositionens förslag vad gällde barnamord.-'’' Anners har rätt i att LUtycks ha - från fr a Beccaria - tillägnat sig tanken att frihets- •»« RD 1778-79 Pr s 66 ff. •*9 RD 1778-79 Pr s 137 ff. 50 RD 1778-79 Bo s 94. 51 RD 1778-79 R o A s 489 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=