21 dock inte bara från prästerskapet. Under förberedelsearbetet för barnamordsplakatet och lagpropositionerna framfördes av lagkommissionen och rådet - med hänvisning till 1 Mos 9: 6 och till Guds lag - invändningar mot att ersätta dödsstraffet med något annat straff vid barnamord. I riksdagsbehandlingen komdärför meningsskiljaktigheter omförhållandet mellan Guds lag, den naturliga lagen och Sveriges lag att vara ett väsentligt inslag i debatten. Adelns lagutskott (LU) formulerade riksdagens avsikt med sitt arbete så, att den »sökt förena Guds uppenbara ord och religionen med borgerliga lagen».Den likställighet somskulle kunna tolkas in i dessa ord finns det inget spår av i prästeståndets klara beskrivning av sin principiella syn på problemet: Ståndet tog det ena med det andra uti noga övervägande, samt därvid ansåg det för en ovillkorlig plikt, vilken ej mindre övertygelse än prästeämbetet och nödig försiktighet ty ålägger, att följa Guds ords föreskrift och ej ingå uti någon ändring av dödsstraff, somå vissa missgärningar uti Bibelen stadgade varda. Härigenombetonades också Guds ords överordnade ställning starkare än hos ståndets eget LU. Dess betänkande grundade sig på »gudomlig och naturliglag, samt billighet och en nödig omtanke både för allmän och enskild säkerhet»."*^ Carl Ridderstolpe, tidigare riksråd och president i lagkommissionen, gick mer än någon annan in på konsekvenserna av att inte följa Guds lag när han stödde sig på både denna och den naturliga lagen för tanken att dens blod, som utgjuter människoblod, ska utgjutas(l Mos 9: 6). Att inte följa detta obevekliga krav skulle medföra att blodskuld drabbade landet. I sammanhanget hänvisade Ridderstolpe till »det förolämpade samhället». Blodskulden relateras alltså inte enbart till Gud."*^ Skilde sig Guds och Sveriges lag åt kunde konsekvensen bli missaktning för religionen. I sitt yttrande i prästeståndet utgick biskop Olof Celsius också från den naturliga lagen och Guds lag. För Celsius var den naturliga lagen inte tillräcklig, då denna i sig själv inte är tillräckligt klar och uttömmande. Detta visas också 47 d’ahollire la pcine de Vie aux Etats dont un ordre est le Clerge qui croiroit en regies de Religions bien plus que les vrais princippe de cett relligion hienfaisantes attaque par une tell abolition mais je voudroit mettre tant de restriction a la peine de mort que la restriction meme empechat jamais de la faire executter.» Vid 1778-79 ars riksdag vände sig prästeståndets LU emot detta lösningsförslag, hävdande att en lagbestämmelse med ett dödsstraff somaldrig verkställs inteär till någon nvtta, utan snarare förringar lagens mvndighet, RD 1778-79 Pr s 134. Anners 1965 s 211,221, 235, 243. ■*' RD 1778-79 R o A s 509. RD 1778-79 Pr s 50. LU:s utlåtande skulle omarbetas i enlighet med biskopJesper Benzelii tyvärr i ståndets arkiv ej bevarade särskilda yttrande. De flesta handlingar rörande denna proposition saknas i prästeståndets arkiv. Lundhem 1990 s XIV. •»s RD 1778-79 Pr s 132. ■*<> RD 1778-79 R o A s 201. •*7 RD 1778-79 R o A s 202.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=