20 met. Statens och särskilt de centrala myndigheternas makt utvidgades under processen. Utvecklingen i Toskana är ett exempel på hur detta kunde se ut i praktiken. Där medförde en konflikt med kyrkan omden kyrkliga asylrätten och klosterfängelserna att asylrätten komatt upphöra och att fängelserna 1770 övertogs av staten.Statens makt över den kyrkliga rättskipningenfortsatte att öka. Genomfurstlig lagstiftning mellan 1778 och 1784 förändrades de kyrkliga domstolarna, möjlighetentill appellation till Rominskränktes och den kyrkliga jurisdiktionen i världsliga saker avskaffades.^^ En annan sida av reformarbetet var att dödsstraffet 1786 avskaffades de jure efter att sedan 1765 varit de facto avskaffat.^^ Den teoretiska debatten om straffrättsfrågorna hade även i Sverige en mer praktisk motsvarighet, med början i det arbete somkomatt förbereda propositionerna till riksdagen 1778-79 och Kungligt brev (KBr) 17/10 1778 till hovrätterna, även kallat barnamordsplakatet. Propositionen om »inskränkning av dödsstraff för barnamord samt någre andre brott och missgärningar»,^^ överlämnad till ständerna den 31 oktober 1778, vittnar omatt Gustaf III väntade sig ett teologiskt grundat motstånd mot sina förslag. Detta tänkta motstånd avvisades med hänvisning till kristendomens egna grunder, somsattes i motsatsställning till en legalistisk syn på religionen: Det är en plikt och en grund, varifrån en lagstiftare icke bör vika att, så vitt möjeligt är, spara människoblod, men icke äro de månge dödsstraff, vilka uti detta rikets lag äro utstakade, grundade på denna princip. Fåfängt tages exempel häremot av Guds teokratiske lag: Den, somvill och kan känna religionens sanna och välgörande grunder och den lycksalighet, människosläktet äger rätt att njuta på jorden och i det samhället, de leva, igenfinner snart sitt misstag.‘^° Under förberedelsearbetet hade Gustaf påtalat problemet med att föreslå inskränkningar av dödsstraffet i en stat där ett prästerskap, somtror mer på religionens regler än på dess principer, är representerat som riksdagsstånd. Lösningen skulle vara att sätta upp sådana restriktioner kring dödsstraffet att det i realiteten inte skulle tillämpas. Så skulle även avskräckningen främjas, då folket ser till bestämmelserna och ej till deras tillämpning och dödsstraffet dessutom skulle ersättas med vanärande och förödmjukande straff."^' Motståndet kom König 1964 s 53 ff. Erhard 1791 s 245 ff. Boisaymé 1863 s 134 f. Gustaf III:s motiv vid urvalet av dessa brott har behandlats övertygande av Anners. Hans slutsats, att propositionen delvis kan ses somen opinionsundersökning och inte somett från principiella utgångspunkter helgjutet förslag, motiverar att det inte i detta sammanhang är meningsfullt att redogöra för de faktiska förslagen i sin helhet, Anners 1965 s 252 ff. «RD 1778-79 Ro As 454. Handlingen från 13/10 1777 utgiven av Anners 1965 s 203 f not 41 och kommenterad s 202 ff. Bl a skrev Gustaf (Anners 1965 s 204, not 41): »Je sens bien la dellicattesse qu’il y a de proposer
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=