18 Straffets ändamål är samhällets säkerhet, och ej den store Gudens blidkande, fast världsliga straff kunna hava den nyttan, att avvända Guds hämde domar ifrån riket, när de förebygga synderna.^' Anners har sett detta som en inkonsekvent hållning till »den teokratiska vedergällningsläran».^'^ Det är dock snarare ett bejakande av Guds timliga bestraffning av synden, förenat med ett avvisande av att det mänskliga straffet kan ersätta Guds. Det kan inte heller öva inflytande över det på något annat sätt än genomatt effektivt bekämpa orsaken: synden.’^ Avhandlingens resonemang avviker inte från det för tiden vanliga filosofiskt-rationella tankemönstret. Utifrån samvetslagen, nyttoaspekter och tanken omatt straffens relativa stränghet ska återspegla brottens relativa grovhet föreslås att dödsstraffet skulle avskaffas för tidelag, fosterfördrivning,-'^ förgiftning som ej medför skada, rån och tredje och fjärde resan stöld.För barnamörderskor skulle det vara mer avskräckande med livstids tukthus, p g a den skam det förde med sig, än en snabb död, särskilt som de var vissa om sin salighet i förlitan på sin beredelse.-^ I Immanuel Kants Metaphysik der Sitten 1797 kommer en helt annan syn på dödsstraffet än Beccarias till tals. Även om boken inte kom att utöva något omedelbart inflytande på strafflagstiftningen, inledde den en reaktion mot upplysningstänkandet. Kant vänder sig uttalat mot Beccarias grundtanke att dödsstraffet inte skulle kunna ingå i det ursprungliga samhällsfördraget. Detta är för Kant en omöjlig invändning, då ingen förfogar över sitt eget liv. Han ser Beccarias åskådning somsofisteri och rättsförvrängning grundat i en känslosam humanitet.-^ Straffrätten är enligt Kant i grunden befälhavarens och härskarens rätt att tillfogaden sominte Ivder smärta. Kant och Beccaria har dock samma åsikt på en central punkt i synen på straffen. För dem båda är det väsentligt att straffmätningen är så objektiv sommöjChristiernin-Diedrichsson 1772 s 9 ff, 26. ■2- Anners 1965 s 173, 175. Jfr Bertil Rehnbergs uppfattning att Christiernins straffsyn har sin grund i Rom 13, Rehnberg 1969 s 274. Brottslingen ifråga benämndes »barna-mörderska», vilket gör det svårt att specificera vilket eller vilka brott i MB 16 förslaget omdödsstraffets avskaffande avsåg. Christiernin-Diedrichsson 1772 s 31 ff. Christiernin-Diedrichsson 1772 s 33. Henrik Stampe hade också velat använda skammen somavskräckning, när han året innan föreslagit att barnamörderskors avrättning skulle verkställas under former som väckte förakt, Stampe 1807 VI: 274. Utifrån tidigare forskning, se t ex Grothe Nielsen 1982 och Diilmen 1991, och att barnamord, enligt MB 16: s bestämmelser, endast i mvcket sällsynta undantagsfall (MB 16:4) kan tänkas förövas utan att barnets mor är huvudansvarig, används termen »barnamörderska» i avhandlingen. Fischl 1913 s 142. 28 Kant 1870 s 177. 2*» Kant 1870 s 172f. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=