16 Dock kan en medborgares död anses nödvändig vid anarki eller liknande tillstånd, då dennes blotta existens hotar att orsaka en statsvälvning.^ Beccaria framförde ingen egen värdering av det speciella fallet, men resonemanget är typiskt för hans framställning. Straffet bör vara utmätt så, att det medför starkast möjliga intryck på människans sinne, men samtidigt innebär minsta möjliga hårdhet och smärta. Hårda straff medför nämligen både grövre brott, då brottslingen vågar mer för att undvika plågan, och att människornas sinnen hårdnar och anpassar sig till de hårdare straffen.^ Från samma utgångspunkt hävdade han att livstids fängelse eller slaveri är ett effektivare straff än dödsstraffet. Det ger en mer varaktig avskräckning för omgivningen som ser på straffet i sin helhet, medan den dömde tänker på sin aktuella belägenhet och därmed inte på straffet i dess förskräckliga helhet.^ Den väsentligaste avskräckningsfaktorn är dock enligt Beccaria inte straffets innehåll, utan dess snabbhet och vissheten omatt bli straffad.^ Erik Anners har gjort gällande att Beccaria, och även andra upplysningstänkare, inte i första hand motiverade sina förslag på det straffrättsliga området utifrån humaniteten, utan med rationella argument.*^ För Anners är dessa Beccarias huvudmotivering, även omhan »anför humanitära motiveringar, uttryckta i starkt känslomässiga ordalag».'® Det är påfallande hur många av dessa starka känslouttryck somär knutna till skeendet vid den offentliga avrättningen. Flera gånger används ordet skådespel." Avrättningen beskrivs somett »allmänt mord» och liknas vid ett människooffer.'^ I WilliamPaleys, ärkediakon i Carlisle, Theprinciples of moral and political philosophy 1785, leder motviljan mot barbariska och förråande spektakel till helt andra förslag än Beccarias. Han vill öka skräcken för straffet genomkvalificerade dödsstraff, somallmänheten dock ska slippa att se. Visshet och fantasi, inte seende somstöter känslan, ska avskräcka.Trots de olika slutsatserna ^ Beccaria 1770 s 98 f. * Beccaria 1770 s 90 ff. Tanken på sinnenas anpassning när straffen skärps återfinns redan hos Montesquieu i De Vesprit des lois 1748, Montesquieu 1950 s 160. ^ Beccaria 1770, s 104 ff. För tankens påverkan på Gustaf III, se Anners 1965 s 210 f. * Beccaria 1770 s 130. Anners 1965 s 39 ff, särskilt s 45 f och 58. Se även t ex Savey-Casard 1968 s 59. Anners 1965 s 59. Se t ex Beccaria 1770 s 91, 102 och 204. Beccaria 1770 s 110 och 112 f. »But if a mode of execution could be devised which would augment the horror of the punishment, without offending or impairingthe public sensibility by cruel or unseemly exhibitions of death, it might add something to the efficaev of the example; and by being reserved for a few atrocius crimes, might also enlarge the scale of punishment; an addition to which seeems wanting: for as the matter remains at present, you hang a malefactor for a simple robbery, and can do no more for the villian who has poisoned his father. Somewhat of the sort we have been describing, was the proposal, not long since suggested, of casting murderers into a den of wild beasts, where they would perish in a matter dreadful to the imagination, yet concealed from the view.» Paley 1821 s 429. OmPaleys bok och stora inflytande, se Potter 1993 s 12 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=