1. Debatt, strafflagstiftning och tillämpning 1. Upplysning, försoning och barnamord 1778—1809 1.1. Den straffrättsliga debatten utifrån Dei delitte e dellepene Upplysningstidens mest inflytelserika straffrättsliga verk nådde en bredare svensk publik 1770, när Johan Henrik Hochschild utgav sin översättning av Cesare Beccarias Dei delitte e delle pene med titeln AfJjandling om brott och straff.^ Översättningen utgick dock inte från någon av de italienska upplagorna av Beccarias verk, utan från den franska översättningen av André Morellet, där Beccarias text var kraftigt omdisponerad.- Beccarias tankar presenterades, med vissa förskjutningar i nyanserna, i stort sett oförändrade för svenska läsare i Hochschilds översättning.^ Beccarias resonemang omdödsstraffet var naturrättsligt grundat, i tanken att lagarna är summan av den minsta frihet somvarje enskild samhällsmedlemkan avstå från. Då denna minsta frihet rimligen inte kan innefatta livet självt, och då ingen äger rättigheten att ta sitt eget liv och därför ej heller kan avstå denna rätt till andra, så är dödsstraffet inte grundat i någon rättighet, utan är att se som en nations krig mot sina medborgare. Ett straff som går utöver de friheter som medborgarna i samhällsfördraget avstått från är inte rättvisa utan missbruk."* ' Bcccaria 1770. Ett exempel på Beccarias inflytande är hur Siardi 1781 s 16 ff formulerar sitt försvar för dödsstraffet till stora delar somett tilltal till Becearia. - Enoksson 1977 s 202; jfr Erancioni 1984 s 306 ff. I fortsättningen sker hänvisning normalt till Efochschilds översättning, då det v'ar i denna formBeccarias åskådning framträdde i Sverige. ^ Eöljande exempel visar en förändring med teologisk innebörd: »Perché gli uomini nel piii seereto dei loro animi, parte chi piu d’ogn’altra conserva ancor la forma originale della vecehia natura, hanno sempre ereduto non essere la vita propria in potestä di alcuno fuori che della necessitå, che col suo scettro di ferro regge Puniverso.» Becearia 1984 s 93. »C’est que dans une partie reculée de notre amc, ou les formes originelles de la Nature se sont mieux conservées, nous retrouvons un sentiment qui nous a toujours dieté que notre vie n’est au pouvoir legitime de personne, que de la necessitc qui régit TUnivers.» Becearia 1775 s 61. »Sådant härrör därav, att vi, uti en själenes inre och lika som avlägsna del, varest naturliga lynnet ursprungligen ännu kommit att bibehållas, igenfinne en tanke, somalltid sagt oss, att vårt liv står under ingen dödligs lagliga välde, utan blott under det enda nödvändiga, som råder över allt.» Bcccaria 1770 sill. Järnspiran i den italienska originalversionen, som ger associationer till Ps 2:9 och Upp 2:27, 12: 5, är borta i Morellets översättning och hos Hochschild som var beroende av Morellets tolkning, men Hochschild har tillagt att det nödvändiga är det »enda». På så sätt öppnas dörren åter något för en tolkning syftandc på Gud. ■* Becearia 1770 s 9 ff, 96 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=