11 sörj are.I ett enstaka fall, Johan Erik Lindströms Förre Statdrängen wid Antuna ... gudliga tankar och ömma afsked från denna werlden, har litteraturvetenskaplig forskning diskuterat en dödsfångs författarskap, och enigheten är - omän med skilda motiveringar — stor omatt frånkänna Lindströmförfattarskåpet.Den mest omfattande skriften av en svensk dödsfånge. Djos Per Anderssons Testamente från stupstocken, visar återigen på det problematiska med dödsfångens författarskap. Den utgörs endast till en mindre del av hans egna formuleringar, och består delvis av uppgifter som kommer från andra. En annan skrift säger sig till stor del bestå av Anderssons egna ord.^^ En rimlig, men inte okontroversiell, grundinställning när det gäller tal och skrifter av uppbyggelsekaraktär är dock att fången är författaren men att författarskapet har utövats under kontroll av och eventuellt även under ledning av fra själasörjaren. Vad gäller skrifter av mer allmänt, tex självbiografiskt, innehåll är det rimligt med en liknande inställning, med den skillnaden att någon annan, tex en förläggare, intar prästens roll. Trots sin självklara huvudroll är dödsfången ofta en av de personer vi har svårast att få grepp om. I beredelse och avrättning är dödsfången definitionsmässigt ett objekt för andras handlande, och förståelsen av denne och dennes perspektiv på sin situation och sitt straff måste till stor del uppnås indirekt. Även de många tryckta källor somförfattats av präster behöver kommenteras. Problemet med dessa är en betydande risk för ensidigt urval, dels utifrån en prästerlig synpunkt, dels utifrån viljan att skapa en produkt somtillfredsställde köparna. Fördelarna är ett rikt källmaterial, att själasörjarens roll belyses även av denne själv och att vi kan hoppas på en viss sakkunskap hos författarna rörande tex liturgiska frågor. Efterfrågan på denna typ av skrifter var stor. Exempel finns på att tal tryckts efter åhöraranteckningar även där prästen som hållit det ej lämnat ut något manuskript.Likasåmotiverades tryckningen ofta med att den skedde på begäran.Det hållna talet och det senare tryckta överensstämde inte alltid. Pehr Nyman sade sig ha »talat för delinkventen ÖsterModeer 1817, Ersson 1835 s 7, Wirström 1836a s 2; jfr anteckning 27/11 1816 C: 1 Malmö slottsförsamlings arkiv MSA om att Modcers tal var författat »av honom själv, under arresten». Munter sökte bevisa att Struensees berättelse tillkommit egenhändigt och utan påtryckning eller diktamen. Munter och Hee 1773 s 76 f. Lindström1827, Ahnfelt 1876 s 108, Furuland 1962 s 108 f; jfr Almquist 1923 s 246. Andersson 1849 s 4 not och s 6 not ''b De flesta arbeten av svenska dödsfångar är av liten omfattning. Inga större självbiografier av en dödsfånge, som Kollerod 1979, finns i Sverige. Löfven 1853 s 4 ff. Till skillnad mot Glenn 1984 s 85 ff, där hon utifrån fångars och sjömäns berättelser skildrar kroppsstraff ur »A Victim’s perspective». Warnings-Ord 1827; jfr Ziircher u å s 2. Se även Chadwick 1960 s 113 ff omett oerhört stort intresse för en predikan rörande en avrättad och s 117 omhur den tryckta predikan tillkomgenom att prästen bearbetade en åhörares anteckningar. Se tex Paulsson 1838 s 2, Gadd 1831, Leufquist 1789, anteckning 27/11 1816 C: 1 Malmö slottsförsamlings arkiv MSA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=