8 En av sina utgångspunkter tar Johnson i det han kallar avrättningens ’etikett’, sominnefattar det intryck somavrättningen ger och där målet innefattar t ex snabbhet, inga synliga känslouttryck och frånvaro av oförutsedda händelser eller avbrott.Den process som leder fram till avrättningen förbereder också fr a fången, men även övriga medverkande, för att spela sina roller i enlighet med etiketten. I tolkningen av skeendet är »dehumanization» ett centralt begrepp för Johnson. The typical prisoner is thoroughly defeated - in a word, dehumanized - by the time he commences his last walk. He is beyond resistance. On death row, the emphasis is on maintaining secure physical custody of the prisoner. Compliance is coerced when it is not forthcoming. By contrast, social control is the emphasis in the deathwatch. Shackles and cuffs are available here as they are on death row ..., but modern execution etiquette does not permit a bound prisoner to be taken to his death. The condemned prisoner must be under the social, not physical, control of his keepers; he must submit to the execution routine. The officials’ goal, and in the end perhaps the prisoner’s as well, is a smooth, orderly and ostentibly voluntary execution, one that looks humane and dignified and is not sullied in any way by obvious violence. Dehumaniseringen är en realitet somdrabbar både den somska avrättas och de som genomför avrättningen, men på olika sätt.^"^ Dehumaniseringen av dödsfången är en fortgående process under hela tiden han sitter fängslad och som stegras med närheten till avrättningen.Fångens liv är över innan han når fram till avrättningen. Döden är inte personlig, då han inte möter den som den person han var i livet.Han liknar ett objekt mer än en människa. In the end, condemned prisoners suppress whatever residual thoughts and feelings they may have, giving themselves over to the execution process. They go to their deaths one slow and controlled and methodical step at a time, numb to the awful violence that awaits them. In this, paradoxically, they may resemble their executioners, who also seek peace fromtroubling feelings in mindless, mechanical conformity to the modern execution drill.^^ Likheten mellan den somska dödas och den somdödar går enligt Johnson ända därhän att den som dödar också dehumaniseras. Dehumaniseringen är i detta fall av »situational and symbolic nature» och är nödvändig för den somberörs då den underlättar deras arbete.Genomövningar och arbetsindelning underJohnson 1990 s 72 f; jfr omavrättningens »etiquette» Eshelman och Riley 1962 s 15. Johnson 1990 s 84; jfr s 136. Johnson 1990 s 128. ^5 Johnson 1990 s 92 ff, 131 ff. Johnson 1990 s 107 f. Johnson 1990 s 94 ff. Johnson 1990 s 96. 3*^ Johnson 1990 s 136.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=