5 helhet, så pass marginell i den svenska samhällsdebatten att det tycks vara en lämplig slutpunkt. Rörande det kyrkliga handlandet bildar givetvis avrättningen av Alfred Ander 1910 en ovedersäglig slutpunkt. Att uttömmande undersöka hur själavården av dödsfångar såg ut kräver en omfattande undersökning sominte ryms inomföreliggande studies ramar. Det kan också på goda grunder ifrågasättas om en sådan undersökning egentligen hör till denna forskningsuppgift. En dödsfånge och själavården av denne kan med fördel ses somett specialfall av mötet med människan inför döden, med en problematik inte endast relaterad till den speciella situationen innan avrättningen, utan huvudsakligen till frågor kring människans utveckling, särskilt hennes trosutveckling, och metoder att påverka/hjälpa. Enbart beredelsen av dödsfångar i Sverige under den behandlade tidsperioden kan säkert bilda underlag till en avhandling i sig. Däremot hämtas på flera ställen material från den enskilda själavårdens situation för att belysa aspekter kring det kyrkliga handlandet. Den militära strafflagstiftningen och debatten omkring den behandlas inte. Med några undantag av särskilt intresse för speciella frågeställningar gäller detta också dess tillämpning. Paralleller kommer ofta att dras till förhållanden i andra länder. Orsaken är de likheter somfinns på detta område mellan dessa och Sverige. I vissa fall kan en påverkan klart påvisas, i andra fall noteras paralleller där ett direkt samband inte kan visas. Även skilda lösningar på samma problem redovisas i viss mån. En begränsning har dock gjorts till att huvudsakligen beröra företeelse och tankar med klar relevans för de svenska förhållandena, varför t ex de i och för sig mycket intressanta italienska förhållandena inte omnämns, då dessa skiljer sig starkt från de svenska, särskilt genomden centrala roll i ansvaret för dödsfångarnas själavård som spelades av till den katolska kyrkan knutna brödraskap.'- Erfarenheten visar att missförstånd och felaktigheter florerar mer än annars när utlandet skildras.Därför följs här principen att, i möjligaste mån, undvika att bygga på uppgifter somrör annat land än författarens eget eller det land somär ett huvudsakligt objekt för en studie. Då undersökningen avser svenska förhållanden används företrädesvis svenska översättningar av verk tillkomna i andra länder, med tanke på att den påverkan de haft i Sverige huvudsakligen varit genomöversättningarna. Se tex Paglia 1982, Romeo 1993, Parisini 1988, Mereu 1988 s 27 ff, Terpstra 1991, Prosper! 1982. Liknande brödraskap fanns även i Spanien, Calon 1957 s 24 f. Några exempel: Ussing 1789 s 771 uppger att förändringen av lagstiftningen i Hamburg (jfr 4.1.2) skedde 1783, Versuch 1778 s 121 påstår att i Danmark, liksomi Preussen, förbud rådde för präster att medfölja till avrättningsplatsen (jfr 4.5 och 4.1.2) och den i övrigt utmärkta Ulbricht 1990 s 243 påstår att dödsstraffet för barnamord i Sverige avskaffades 1778 (jfr 1.2).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=