191 I lagkommitténs förslag till allmän kriminallag 1832 och i lagberedningens förslag till Straff-Balk 1844 föreslogs att den avrättades kropp skulle begravas i stillhet på närmaste avrättningsplats.Carl Johan Schlyter önskade en uttrycklig bestämmelse omatt straffet skulle verkställas vid det häkte där fången förvarats, för att undvika långa transporter, och att man därvid — pg a det sannolika allmänna missnöjet - inte skulle föreskriva att begravningen skulle ske på allmän begravningsplats utan på särskild till häktet hörande.Carl Ludvig Landin ville istället införa ordet »avsides» för att skydda den plats »där samhällets bortgångna oförvitliga medlemmar vila»,*^° och revisionssekreteraren Jacob Axel Dahlström såg helst att de avrättade grävdes ned på avrättningsplatsen. Schlyters tankar återkom vid riksdagen 1847—48 i LU:s resonemang omatt den avrättades kropp inte borde jordfästas i stillhet på närmaste begravningsplats, sompropositionen föreslog, utan istället begravas på särskilt utsedd plats pga befarat missnöje hos allmänheten. LUavvisade den brukade metoden att gräva ned kroppen på avrättningsplatsen, som »att utsträcka Statens straffrätt utöver dess gräns». När frågan omden avrättades begravning aktualiserades i debatten kring SL vid riksdagen 1862—63 yttrade Artur Eijvin Anshelm Afzelius att den borde bero på beredelsen, så att »en väl beredd och med samhället försonad fånge må få komma i den vigda jorden.»Prosten Nils Nordlander saknade egna betänkligheter, men fruktade att allmogen skulle gräva upp de avrättade som lades på kyrkogårdar, Vid Hjerts avrättning i Malmköping 1876 förrättades jordfästningen efter avrättningen men före dissektionen.Händelsen är anmärkningsvärd, och något liknande har inte påträffats i genomgångna svenska källor. Jordfästningar hade över huvud taget inte brukat förekomma när den dömde begravdes på avrättningsplatsen, att inte jordfästas var en del av straffet. Jordfästningens inplacering i händelseförloppet är också märklig, utifrån att det senare var kutym, när avrättningarna skedde inom fängelserna, att närvarande medicinare omedelbart omhändertog kroppen och jordfästning skedde senare. Ovan (5.1.5) har händelseförloppet vid Sallroths begravning skildrats utifrån perspektivet av de — jämfört med Svenska kyrkans — annorlunda förutsättningar och möjligheter frikyrkorna hade. Konflikten stod dock mellan två sätt Förslag 1832 2:2, Förslag 1844 2:2. Förslag 1844 rescrv’ationer s 56. Förslag 1844 reservationer s 176. '3' Förslag 1844 reservationers 161. RD 1847-48 LU 58:27. •33 RD 1862-63 Pr V: 263. '3-' RD 1862-63 Pr V: 262. •33 Aftonbladet 18/5 1876, Dagens Nyheter 19/5 1876. •3^ Se t ex redogörelse av Ulric Leander 30/7 1900 Dnr 273/1900 E Illa: 1039 JK:s arkiv RA, Telegram23/8 kl 6.15 vol 344 Svenska Telegrambyråns arkiv I RA. 128 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=