186 ten, och prästen fick därvid inte kritisera straffet eller straffrätten.^^ Misstanken omtyskt ursprung stärks av uppgiften att det i det danska riket var vanligast förekommande i furstendömena.^"^ Talet bör ha börjat hållas eller åtminstone blivit vanligt i Sverige under 1700-talet, då det annars rimligen skulle ha behandlats av KL 1686 eller HB 1693. Tillgängligauppgifter ger dock inte underlag till att närmare bestämma tidpunkten eller fastställa eventuell påverkan från utlandet. Inte heller går det att utröna omdet infördes genomett initiativ från präster eller, somChydenii tal tyder på, av någon myndighet. Genomförbudet mot alla tal på avrättningsplatsen finns en tydlig legal slutpunkt, somprästerna tycks ha respekterat. Förutomi Sverige och Tyskland förekom talen i Tyrolen, Italien och särskilt i Schweiz, där de tycks ha varit vanliga och levt kvar länge. 6.3. Två teman i förkunnelse och uppbyggelseskrifter Förkunnelse- och uppbyggelseskrifter är väsentliga källor till vår kunskap om det kyrkliga handlandet. Här ska några teman ur deras budskap kort behandlas - synen på Gud och straffet, kompletterat med några uttalanden som enbart berör straffet, och synen på den dömde och särskilt dennes eventuella salighet.^^ För att tydligare visa på en tankes konsekvenser i hela dess vidd läggs tonvikten snarare på profilerade än representativa uttalanden. Quistorp 1783 s 1514 »Der Ictztere darf es sich jedoch niemals herausnehmen uber die peinlichen Gesetze, oder iiber das peinliche Verfahren in seiner Rede Bemerkungen zu machen.» Jfr Steinbart 1779 s 34 omatt talen hölls på överhetens uppdrag eller med dess tillstånd. Möjligen är det signifikant att den preussiske kungen FriedrichWilhelmIV 1847 vid eventuella intramurala avrättningar tänkte sig ett tal av en präst till det utanför församlade folket, Evans 1984 s 224. I Wiirttemberg var prästens tal efter avrättningen lagfäst vid 1800-talets början, Sauer 1984 s 24 f. Från Nederländerna finns flera trvckta exempel på ett av domaren hållet tal av likartat karaktär när dödsdomen kungjordes, Stukken uå s 3 ff. La Pierre u å s 3 ff. Ussing 1789 s 779. Ett tidigt exempel på en möjligföregångare är en predikan hållen under en häxbränning i Flensburg 1590, Thygesen 1968 s 110. I Ziirich höll en präst tal till folkskaran efter stadens sista avrättning 1865, Wettstein 1958 s 155. Efter en avrättning i Moudon 1868 hölls ett tal, Choffet 1980 s 130 f. En tillfällig predikstol för talet omtalas från en avrättning i Laupen 1846, Mortimer 1976 s 165 f. Se även Soldan och Decoppet 1892 s 176, 188 f not 3 och en mängd trtxkta tal somt ex Pat 1839 och Richenbach 1846. »Standrede» från Kirchdorf (Tyrolen) 1811 omnämns i Flochenegg 1987 s 49. Prästerligt tal från schavotten vid avrättning i Modena 1768 omnämns i Nicassio 1990-91 s 416, 420 f. Rörande tyska tal, se tex ovan och Schenk 1773 s 53 ff, 101 ff, 116 ff, 128 ff, 135 ff, 151 ff, 162 ff, 175 ff, 193 ff, 214 ff. Teman är valda utifrån det svenska materialet, men är i så måtto generella att liknande frågeställningar aktualiserades och ofta behandlades i motsvarande situationer i andra länder; jfr de av Wayne C Minnick noterade dogmatiska huvudtankarna i Execution sermons i New England: » (1) There is a God who controls the universe and all in it including man. (2) Man, in spite of God’s control, does somehow freely and of his owm will choose between good and evil, hence is responsible for his conduct ... (3) There is a life after death more consequential than the present one. (4) A man who has chosen evil is condemned to eternal damnation in the future life unless he is truly contrite and seeks forgiveness throughJesus Christ.» Minnick 1968 s 82.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=