183 fången om, i fall denne hade »en tröstande frimodighet i själva döden» och inte missbrukade tillfället7° Tre sådana tal har tryckts, och de är ganska olika varandra. Peter Brenners är i mycket ett lärt minnestal över honom själv, Lars Modeer höll snarast en predikan om frälsningen i Jesus och Anders Sjöberg varnade för att leva och sluta som han själv.Korta och improviserade tal förekomockså,^‘ liksomatt en dödsfånge läste en predikan.Någraav prästen hållna tal vid detta tillfälle tycks inte ha förekommit i Sverige.^** Även omOlivecrona och Strömer nämner att avrättningen skedde i omedelbart samband med ett av präst uttalat förlåtelseord har ingen uppgift återfunnits om detta bruk vid någon avrättning i Sverige.Ingen motsvarighet har heller återfunnits till 1685 års danska och norska kyrkorituals föreskrift att prästen på schavotten skulle ställa frågor till delinkventen om dennes tro, syndabekännelse, hopp, vilja att förlåta andra och beredvillighet att dö, varefter prästen avlöste.Sannolikt kan det bero på den offentliga avlösningens starka koppling till kyrkoplikten, varifrån dödsfångar var undantagna.Notiser finns dock om att en dödsfånge knäböjande framför stupstocken vidhöll sin bekännelse och att Fader vår och välsignelsen lästes över knäböjande delinkventer.^^ Psalmsång var vanlig. Enligt HB 1614 och 1693 skulle under avrättningen sjungas Nu bedje wi then Helge And »eller någon annan tjänlig psalm.»^^ Lars Högmarcks Hcnschcn 1800 s 105. I England tycks sådana tal ha börjat hållas på 1600-talct, Sharpc 1985 s 165. Brenner 1841, Modeer 1817, Sjöberg 1831 s 2 ff. Rörande Brenner, se Malmström 1893 1:255 ff. Jfr Jakob Wallins tal till sina medfångar från platsen där han begick sitt dråp och hans tal från schavotten, Traasdahl 1876 s 33, 37 och två dödsfångars förmaningstal på avrättningsplatsen, anteckning 17/12 1828 C; 1 Malmö slottsförsamlings arkiv MSA. Lewercntz 1855 s 14, Schultz 1829 s 16, Löfvén 1853 s 16, Thorgny 22/7 1845. Johan Tvet: Desse 4s Execution Nordin 1398 UUB. Jfr om två av präster hållna tal, ett för varje delinkvent, före en avrättning. Mordhistorien 1864 s 5 f, och om tal på samiska och norska inför en annan avrättning, Smith 1938 s 494 f, båda i Norge. Ostervald 1739 s 360 räknar med ett offentligt tal till dödfängen innan avrättningen. Olivecrona nämner att avrättningen sker »i samma stund Ordets tjänare, i den treenige Gudens namn tillsagt honomförlåtelse», Olivecrona 1866 s 150. Hjalmar Strömer uppger i Nyaste Oresundsposten 13/10 1893 att seden i Sverige och andra kristna länder är att »under det prästen läser: ’Jesu Kristi, Guds sons, blod renar dig av alla dina synder!’ - faller bilan»; jfr 1 Joh 1: 7. Dä seden inte återfunnits i någon annan konsulterad litteratur eller källa är uppgiften omdess spridning åtminstone starkt överdriven. Krogh 1855 s 134 ff (6 kap 4 art). Frågorna kunde anpassas efter omständigheterna: Brandt tillfrågades om han ångrade sin majestätsförbrytelse, och Munter sammanfattade frågorna till Struensce, Munter och Hee 1773 s 66 f, 425, 437. Mynster 1839 s 66 f innehåller inget särskilt ritual för avrättningsplatsen, då prästen endast borde medfölja om hans närvaro särskilt önskades och han orkade. 77 Barker 1783 s 689. 7** Anteckning 10/10 1855 Did: 1 Fångvårdsanstalten i Kalmars arkiv, VaLA, Aftonbladet 17/8 1864, Gotlands allehanda 20/5 1876, Dagens Nyheter 19/5 1876. 7“^ HB 1614 fol 83, HB 1693 s 192. Bestämmelsen fanns inte i Een handbock pdå szeensko, Olavus Petri 1915 s 365. E.xempel på bruket: Johan Tvet: Desse 4s Execution Nordin 1398 UUB. I England var på motsvarande sätt Ps 51 »The Hanging Song», Linebaugh 1975b s 116.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=