180 gel för dina likar, lämna detta jordiska och dö?»"*^ — länkar idealet av den välberedde delinkventen med tanken på att den förestående avrättningen är en handling påbjuden av Gud, närmast en gudstjänst, som man ska gå in i med undergivenhet och accepterande. Troilius ställde vid ett skriftermål tre frågor till Brahe (förutomdemi HB 1693): Om han förlåte alla dem, som kunde hava gjort honom något förnära och emot? Sv. ja. Omhan ock förlåte dem, somhade varit hans domare? Sv. ja. Omhan då erkände, det han förtjänt det honom ådömde straff? Sv. ja. Jag lider det mine gärningar värde äro."*^ Utifrån några skilda perspektiv kan vi se de två första frågorna i mycket skilda ljus. En teologisk förståelse kan ta sin utgångspunkt i Mt 6:12: »Och förlåt oss våra skulder, såsomock vi förlåtomdemoss skyldige äro.» Sökandet efter den dödsdömdes förlåtelse kan också ses i samband med t ex den tyska praxis, att den som utsatts för tortyr och sedan frisläppts genom ed skulle försäkra att han/hon inte skulle hämnas.De som var inblandade i processen hade ett intresse av att skydda sig själva från hämnd och att agg inte skulle förekomma. Rörande dödsdömda kan vi tänka på de tillfällen då dessa instämt sina vedersakare till ny rättegång— inför Guds domstol.Önskan omatt skydda sig mot en dödsdömds vrede finns också i övertron kring galgbacken och rädslan för eventuella gengångare.^2 Svaret på den sista frågan återspeglar Luk 23:41. Strävan efter lugn och underkastelse under straffet kan förstås på många sätt. Överheten önskar ordning. Kyrkan strävar efter att människan inför sin död förhoppningsvis ska likna rövaren i mer än accepterandet av sin skuld; han behöver även acceptera att domen också är Guds, och söka nåd. Samhörigheten mellan överhet och kyrka visade sig tydligt i Boston 1726, där William Flys vägran att omvända sig var ett hot mot samhället värre än hans verksamhet som pirat. Han vägrade vara ett exempel på ånger och blev istället ett farligt exempel på trots. •*** Henschen 1800 s 101. Troilius 1770 s 85 f. Jfr två av frågorna på schavotten enligt Danmarks och Norges Kirkeritual 1685: »Troer I da, at I er en grov Synder, og i mange Maader hojligen har fortornet eders gode Gud, men sa^rdelis med denne eders store Synd, hvorfor 1 nu skal lide, bekiender og rund ud, at I haver fortient Doden derfor, og at I fortryder det inderlig af eders Hierte?» och »Har I og af Hiertet forlat alle og enhver, som eder kand have giort noget imod, saa at I ba:r ingen Had eller Vrede i eders Hierte, hverken imod 0vrigheden, sompaa sit Embedis vegnemaa holde denne Ret over eder, ej heller over nogen anden, i hvo det og vsere kand, af eders Jevn-Christen og Nseste?», Krogh 1855 s 135. 50 Diilmen 1988 s 33. 5' Diilmen 1988 s 59 f, ombruket se även Oetker 1879 och Hardung 1934; jfr Linebaugh 1975b s 106 f omhot att komma igen efter avrättningen. 5-2 Rörande övertro kring avrättade gengångare, se t ex Matthiessen 1910 s 101 f. 55 Williams 1987 s 234. Peter Sellegren visade däremot prov på det somberedelseprästerna såg somnyttig ångest, Odhelius 1842 s 72 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=