179 liga själavården 1899, den sista nattvardsgången som en akt som pga »det gripande i själva saken» borde omges med högtidlighet, men menade att offentlighet var skadlig för dödsfången, störande och frestande till fåfänglighet genom andras nyfikenhet och beundran.Det är påfallande hur i de senare skriftetalen temat brott och straff tonats ned till förmånför en förkunnelse direkt riktad till en människa som snart ska dö.'*^ Den dödsdömdes person ställs i centrum; detta är hans/hennes kommunion. Möjligen har påverkan i samma riktning kommit från den kommunionens privatisering somtidigare slagit rot särskilt i högreståndsmiljö och spritt sig därifrån.Påfallande är att Magnus Troilius inte nämner att någon utomstående var närvarande vid Eric Brahes kommunion.Det är typiskt, att när Enewold Brandt i samband med sin sista kommunion på prosten, sedan biskopen, Jörgen Hees förslag med frimodighet berättade om sin villighet att dö och sin förlitan på Guds nåd, så var det för en sluten krets, ett antal officerare. Fängelseprästernas allt viktigare roll som den som beredde av dödsfångar, avrättningens tid (och plats), andlig nytta och privatkommunion somsed spridande sig successivt från de högsta samhällsskikten till de lägsta - är detta förklaringarna? Delvis, men till det ökande tidsavståndet mellan nattvardsgången och avrättningen kan på ett bakomliggande plan en viktig orsak och förklaring sökas också i en strävan efter att separera gudstjänst och avrättning, kyrkliga och statliga funktioner. I några skriftetal och handledningar förekommer intressant liturgiskt material — särskilt frågor till den skriftande — i samband med syndabekännelsen och avlösningen. Det finns även exempel på de under 1700-talet förekommande närmast predikoliknande avlösningsformuleringarna.'^^ Frågor inför avlösningen förekomi FIB 1693, och i några skrifter finns egna frågekonstruktioner. Frågorna rör fr a erkännande av synd och brott, fångens önskan att den skada han åstadkommit ska helas, hans viljaatt förlåta andra och hans längtan efter egen förlåtelse.Henschens förslag till sista fråga - »Vill du nu med undergivenhet för Guds behag, somi ditt missöde vill stadga en varnanan noterade dennes »missnöje och bitterhet». Anteckning 22/3 och 23/3 1850 Did: 1 Fångvårdsanstalten i Kalmars arkiv VaLA. •*' Norrby 1899 s 417 f. ■*- Se t ex Ekelundh 1849, Wessblad 1862. Omprivatkommunionen hos adeln och högre samhällsskikt, se Lindquist 1945 s 62 ff, 90 f och Lindquist 1947 s 21, 30 ff, 39 f, 89 f. Trodius 1769 s 3 f, Trodius 1770 s 84 ff, 107 f; )fr beskrivningen av Gabriel Mozelii kommunion i Kort och sannfärdig berättelse omföre detta Sergeanten Gabriel Mozelii beredelse och gång till döden, pä begäran aflemnad till hans föräldrar af den, somafthen höglofl. Commissionens befällning honom döden beredde nr 20 i Varia. Historia et Poetica RB. ■*5 Munter och Hee 1773 s 57 ff. Hylander 1805 s 82 f. Högström 1775 s 205 f, förslag i Henschen 1800 s 102; jfr Eckerdal 1970 s 26 f. HB 1693 s 199 f, Troilius 1770 s 85 f, Henschen 1800 s 101, Skrifte-Tal 1826 s 7 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=