168 förvisso en fara för Perssons eviga väl omhan skulle undergå dödsstraffet, men i mycket var det dennes eget fel. Han var okunnig i salighetssaker, men han var också obotfärdig. Att han påstod sig inte kunna läsa misstänkte Johansson var osant och motiverat av en förhoppning att på så sätt slippa dödsstraffet. Av samma skäl ska Persson ha velat bli uppfattad som sinnessvag. KBh anmälde ärendet som ett fall av uppenbar själavåda enligt SB 3:4.2i3 KM:t uppdrog till KBh att utsätta avrättningsdag och verkställa dödsstraffet. Beslutet motiverades utifrån SB 3:4 l:a momentet, dvs Persson förstods som»gensträvig och hårdnackad».-’"^ Problemet med Långlars Olof Hansson var att han inte talade, förutomnär det av praktiska skäl var helt nödvändigt. Även omhan sade några ord vid avrättningen, tycks han annars ha yttrat sig alltmer sällan.Hanssons tystnad omöjliggjorde en bedömning av hans eventuella kristliga beredelse, vilket var grunden för ärendets hänskjutande till KM:t enligt SB 3:4.-’^ Tålamodet tröt med Hansson. Hans oviljaatt tala tolkades allt mer somett försök att undgå att avrättas.-’^ Efter en tid kom KM:ts beslut att hinder inte förelåg för att verkställa dödsdomen, Sannolikt hade ärendet inte dragit fullt så långt ut på tiden ominte Oscar I fram till slutet av 1844 undvikit att fastställa dödsdomar.'^’'^ Det fanns fler aspekter och lösningar på problemet själavåda än de fall som anmälts till KM:t visar upp, och många fall behandlades sannolikt av skilda skäl endast på lägre nivåer. Redan våren 1725 förekomett fall som inte anmäldes till den hovrätt som stadfäst dödsdomen. Inför en avrättning i Borås begärde prästerna hos magistråten flera gånger förlängd beredelsetid. En av prästerna sade sig inte kunna meddela nattvarden eller följa till avrättningsplatsen. Magistraten, sominte ansett sig kunna frångå det av KBh utsatta datumet, medgav dock en veckas förlängd beredelsetid med stöd av 1723 års resolution, vilken anförts av prosten Johannes Sandman, som själv inte hade del i beredelsen.220 l samband med att Tolstadii anmälan rörande Lewenhaupt behandlades i rådet, yttrade riksrådet Eric Wrangel angående praxis att Skrivelse av Johannes Johansson 27/4 1836 och skrivelse av KBh i Kalmar 2/5 1836 utslagshandlingar 11/6 1836 NJrA RA. Statsrådsprotokoll i justitieärende 11/6 1836 NJrA RA. Utslagshandlingar 28/1 1845 NJrA RA, berättelse frånJ Backsell 26/1 1846SFAREVI:2 RA. Skrivelse av J F Hammarin 19/1 1844 och skrivelse av KBh i Kopparbergs län 12/2 1844 utslagshandlingar 28/1 1845 NJrA RA. Se tex bevis av J F Hammarin 17/8 1844 och skrivelse av KBh i Kopparbergs län 21/8 1844 utslagshandlingar 28/1 1845 NJrA RA. Fängelseprästen beskrev det som att han blev »orubblig i sin förhärdelse», redogörelse frånJ Backsell 26/1 1846 EVI:2 SFAR RA. Statsrådsprotokoll i justitieärende 28/1 1845 NJrA RA. Se 2.4 och Seth 1984 s 20 och 51. 220 S 129 ff, 146 ff 5 och 6/4 Rådstuvurättens dombok 1724-27 Rådhusrätten och magistraten i Borås arkiv BSA, referat hos Olmers 1916. 218
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=