165 var inte den enda med bristande kristendomskunskaper. Nyligen hade ett KC till konsistoriernautfärdats, med anledning av att hovrätterna brukade anföraatt »delinkventerna äro svaga i deras kristendom» somförmildrande omständighet vid underställande av grova brottmål. Därför inskärptes prästernas plikt att undervisa sina församlingsbor.'^- Två anmälningar emanerade från amiralitetsfångpredikantenWirgander, utan att han i något fall hänvisade till SB 3:4. Det ena ärendet rörde Anders Bergstedt. Bergstedt var enligt Wirgander på flera sätt inte helt lätt vare sig att ha att göra med eller bereda; bl a såg Wirgander hos honominte någon början till syndaånger. Amiralitetskonsistorium bejakade befälhavande amiralens förfrågan om anledning fanns till en anmälan enligt SB 3:4 »om uppenbar själavåda». KM:t beslöt dock att straffet skulle verkställas, och att befälhavande amiralen skulle sätta ut och kungöra avrättningsdatum.'^^ Det andra ärendet rörde Ingelöf Andersdotter — dömd för barnamord — sombl a var synnerligen känslig och fick svåra fysiska obehag inför tanken på sin förestående död, samt mycket okunnig. Dessutomhyste hon en stark önskan omatt få komma in med en ny nådeansökan. Detta medförde att beredelsen beräknades ta lång tid. KBh underrättade KM:t om förhållandena med hänvisning till SB 3:4. HD ansåg att inga nya omständigheter tillkommit, men KM:t benådade Ingelöf från hennes dödsstraff med hänvisning till hennes sinnesförfattning och okunnighet, samt med hänvisning till den tid somförflutit sedan domen.Sannolikt bedömdes också hennes brott och person somliggande på gränsen till en benådning. KBh i Göteborg gjorde 18/9 1824 en anmälan till KM:t enligt resolutionen på prästerskapets besvär 1723 § 13 och SB 3:4. Anmälan rörde Anders Andersson, somvar obotfärdig, och hade återtagit sin bekännelse, och man menade att om han inte åter bekände kunde han inte avrättas.Hans själasörjare, komministern Nils Paulsson, ansåg att det enda somförhoppningsvis kunde väcka honom Fol 976 rädsprotokoll 17/12 1755 NJrA RA, tryckt i Kyrko-Lagen 1845 s 60, jfr Kongl. Majt:s Nådige Förordninguä (11/7 1753) enligt vilken domaren skulle ta reda på hurudana den anklagades kristendomskunskaper var, för att bättre kunna pröva omdenne förstår vad han gjort och för att kunnaveta hur mottaglig han är för förmaningar till bekännelse. Jfr omKF Inger 1994 s 175. Memorial av Jon Wirgander 8/1 1817 och av amiralitetskonsistoriet 10/1 1817 utslagshandlingar 5/2 1817 och statsrådsprotokoll 5/2 1817 GA-mål NJrA RA, Amiralitetskonsistoriets protokoll 10/1 1817 § 4 A: 22 KAKA LLA. Ärendet togs uppvid samma tillfälleav amiralitetskonsistoriet dels somkommunicerat från KM:t och dels somremiss från befälhavande amiralen. Berättelse av Jon Wirgander 11/2 1820 och skrivelse av KBh i Blekinge 17/2 1820 utslagshandlingar 8/3 1820, statsrådsprotokoll i justitieärende 8/3 1820 NJrA RA. En viss parallell finns till en barnamörderska i Danmark, som 1741 benådades p g a enfaldighet och okunnighet, Grothe Nielsen 1982 s 75 f, 224. Brev från KBh i Göteborg 18/9 1824 utslagshandlingar 15/10 1824 NJrA RA. Angående rättsfallet, se Danbratt 1963. 195 196 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=