150 En liknande problematik i Danmark skildras av Henrich Ussing i Kirkeforfattningen i de kongelige danske Stater. Han kunde inte finna, vare sig i Guds eller naturens lag, att människan är befalld att ange sig själv. Att göra bekännelsen av brottet man anklagas för till villkor för förlåtelsen var inte heller grundat i kristendomen, och olämpligt, särskilt somöverheten kunde ta miste. Däremot finns inget fel i att prästen förmanar till bekännelse. Ussing kritiserar även en praxis somgick ut på att prästerna i vissa fall meddelade överheten vad fångar i hemlighet anförtrott dem. Bruket skadade fångarnas förtroende för Uppgifter finns omliknande händelser i Sverige. 100 101 prasterna. Utifrånen händelse i Danmark behandlade Nordisk Kyrkotidning 1840 prästens förhållande till bekännelse av brott för överheten. Det gällde en kvinna som kände sig plågad av ett tidigare begånget barnamord. Två präster, som saken anförtroddes till, ansåg sig inte kunna avråda att det anmäldes för överheten. Detta kritiserade ställningstagande försvarar Nordisk Kyrkotidning. Att så uppenbara sitt brott ger den största nytta för samvetet, vilket också visas av att det inte var på prästernas initiativ brottet anmäldes. Det är inte prästens uppgift att anmäla brott, men inte heller att dölja dem. Prästen är ämbetsman, och staten har rätt att vänta sig av prästen att han uppmuntrar och förmanar demsombär på en missgärning att uppenbara den för överheten.Henschen diskuterar på ett liknande sätt om prästen ska övertala någon att bekänna sitt brott när han vet att detta kommer att kosta denne livet. Dödsstraffet behövs för samhällets bestånd, och prästens plikt somämbetsinnehavare i samhället är att fullgöra det somlagarna kräver, alltså att övertala till bekännelse. Det fanns även själasörjare som var villiga att ta på allvar även det somkunde visa på att fången var mindre skyldig än vad domstolen ansåg — eller tom oskyldig. Ett annat drag hos dessa var en klar inriktning på att underlätta nådeansökningar. När Paul Fredrik Göthe avrättades 1850 höll han fast vid att han var oskyldig till det brott han dömts till döden för, varvid prästen erbjöd »honom först uppskov och sedan skriftlig bemedling hos Kongl. Majt.». Göthe avslog dock erbjudandet, med hänvisning till att han begått andra brott som förtjänat döden och att han hellre dog än levde på fästning.Det tydligaste exemplet visar nog behandlingen av Magnus Pehrsson. Han var på egen bekän103 Ussing 1789 s 763 f. 8/2 1757 Hemligt rådsprotokoll i justitieärende. Hemliga och särskilda protokoll RA; jfr Malmström 1899 IV: 323 (till kanslipresidenten av' präst inrapporterade uppgifter från ett skriftermål), s 392 ff vol 3, mars 1795, Drottning Hedvig Elisabeth Charlottas samling, Eriesbergsarkivet, RA (en präst som lovat en döende tystnad och att uppfvlla hennes önskan, och därpå fått kännedomomett hemligt brev från Gustaf Mauritz Armfelt till Rudenschiöld, men i stället för att leverera det till henne, lämnat brevet till regeringen). Nordisk Kyrko-Tidning 1840 s 254 ff. Henschen 1800 s 38 ff. 104 393 Dllldl: b Kriminalvårdsanstalten i Växjö arkiv VaLA, redogörelse från Per Welander 16/1 1851 SFAR EVI;3 RA. 100 101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=