149 ningsoffer, och låta taga sitt liv för det liv han själv utsläckt; annars kan Gud i evighet icke med honom inlåta sig, varken till att verka en sann ånger, en levande tro eller en uppriktig helgelse.^' Att genomöppen bekännelse av brottet underkasta sig sitt världsliga straff är ett villkor för förlåtelsen. Henschen rekommenderade en sista skriftefråga innan avlösningen omatt gå i döden med undergivenhet inför Guds vilja, och kyrkoherdenJohan Gustaf Schultz räknade, med hänvisning till 1 Mos 9:6, in att med sitt blod och sin död villigt och välförnöjt försona sig med människor bland Guds salighetsvillkor.^^ Gud förlåter dock inte brottslingen först när denne lider döden för sitt brott. Angeldorff menar att Gud är nöjd när man frivilligt framställer sig somett offer. Därefter kan man fådel avJesu försoning och Guds förlåtelse.*^^ Brottslingen är sedan inte ansvarig för strafflindring eller benådning. Holmgren sade i fångpredikan över Greta Stina Ersdotter att hon redan fått nåd och välsignelse, medan avrättningen mer var till varning och väckelse för andra.Pehr Nyman hade en inställning som liknade Holmgrens när han kopplade värdet av de misstänktas förnekande av sin skuld till deras salighet: Ibland de 8 missgärningsmän, vilka infunno sig på Långenäs i det avskyvärdaste uppsåt och med de avskyvärdaste företag, hava dock 6 icke ens ännu tillstått deras grova förbry^telse, utan synas vara på vägen att mogna till det eviga straffet."^^ Omvägran att bekänna var vägen till evigt straff så började en »kristelig dödsberedelse» bekännelsedagen. För den fånge sominteville bekänna var att förvägras avlösning och nattvard ett reellt hot. En av de tjänstgörande prästerna avstyrkte att Håkan Svensson skulle kommunicera inför avrättningen. Han bekände dock på morgonen, och mottog nattvarden innan avrättningen. En anmälan enligt SB 3:4 (till sin karaktär annorlunda än de nedan behandlade) från OA till KM:t med anledning av ett brev från Holmgren är signifikant. Den rörde en beredelsefånge, somi sin bekännelse angett sina kamrater, för att de inte skulle undkomma straff för sina brott.HD lämnade anmälan utan åtgärd.99 9' Angeldorff 1838 s 6. Henschen 1800 s 101, Schultz 1829 s 6 f. Angeldorff 1838 s 5 f. Holmgren 1829 s 18f. Nyman 1838 s 139. Anteckning 9/9 1855 DIb: 1 Kronohäktet i Karlshamns arkiv LLA. Avskrift av berättelse från Nicolaus Johan Cervin-Stéenhoff till O Hammar 23/1 1854 i Kyrkhults kyrkoarkiv, Kyrkhult. Jfr Charitius 1724, som är en apologi för att en dödsfånge, som ej bekänt det brott han dömts för, ändå fick mottaga avlösning och nattvard. Utslagshandlingar 23/3 1835 NJrA RA; jfr Lönegren 1921 s 110 f om hur han på fånges begäran satt upp en bekännelse. HD:s protokoll 23/3 1835 NJrA RA. 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=